when you wish upon a star..

Det sägs att det är roligare att motionera om man har fina kläder att göra det i och även om man inte är fullständigt övertygad om sanningshalten i ovannämnda påstående, så ska man ju närma sig nya saker med ett öppet sinne och bla bla... Så jag ägnade lunchrasten åt att prova sportbyxor i plysch på Zara. Nästan allt var slut eller fanns bara i storlek XL, det enda som eventuellt var tänkbart var ett par djupt mossgröna. På rea. Och jag gick i rekordfart från att tänka, "grönt njaa", till att inse att grönt nog egentligen is it. Jag hade redan visualiserat mig själv som smal, vältränad och med superkondis och just då tack vare just dessa byxor. Bliss!

Men sen provade jag. Och de var tighta, åtsittande, supersmala. Såna som jeans ska vara nu. Men i mossgrön plysch. Jag såg ut som Benjamin Syrsa! Och om ni nångång liknat er själva vid en tecknad insekt, så vet ni hur det känns. It's not a pleasant experience, and it's not beautiful. Åtsittande gröna plyschbyxor borde vara förbjudet på alla som är äldre än tre, såvida man inte spelar huvudrollen i någon lokal amatörteaters uppsättning av Robin Hood.

Så med tanke på att jag nu varken har nya kläder eller dvdboxar så ser det kanske inte så väldigt hoppfullt ut för mitt nyfunna motionsintresse. Bah. Och ännu mer oroande är det att lösgodishobbyn är också allvarligt hotad sedan jag fick stå och skämmas ihjäl mig utan pengar när jag var på godisshopping igår. N fick komma och lösa ut mig och min prrreeecious påse. Kassafarbrorn suckade och himlade med ögonen och jag kände mig som en ansvarslös missbrukare som rymt från min förmyndare. Pinsamt. Ska man vara och handla utan plånbok borde man åtminstone köpa något vuxnare än lösgodispåse. Hädanefter ska jag inte gå till någon butik alls utan att ha jämna pengar i vanten. Så blir det!

Så, alltså, på min to do-lista: skaffa ny hobby. Omgående. Alternativt ny tv och lösare plyschbyxor. Och godis.