inspirerad av systers fina, blanka saker

Är nyligen hemkommen till tvätthögar, sönderklösta möbler och en allmänt luggsliten och skrynklig känsla efter att ha tillbringat nyårshelgen bland min systers åländska hantverk och trendiga sverigesprylar. Syster yster och R. har det ljust och öppet och fint och möblerna matchar och det färgkoordinerat och allt känns liksom blankt. Det är så coolt!

- Tycker du inte här är lite otrivsamt, började jag försiktigt, när vi tömt ut väskorna i hallen. Det gäller att gå ut lite lätt och jag tyckte själv att det var en ganska oskyldigt formulerad fråga. Men N. är luttrad och har vid det här laget lärt sig att känna igen varningstecknen då kommittén för hemmets förbättrande planerar ett ingripande. Det gör honom altid lika förskräckt och defensiv, för han är rädd att det kommer att innebära att alla hans datakablar och fiskargubbar och fotogrejer kommer att ratas och reas ut. Allt, utan åtskillnad, kommer att bäras ut på gården och yard sale:as billigt till förbipasserande små tanter medan vårt gemensamma hem kommer att tas över av exklusiva kuddar i glada färger och mönster och liknande styggelser. Så blir det nog. Så enligt anfall är bästa försvar-metoden erbjuder han sig storsint att han nog kan slänga allt bara han får ha kvar kameran, åtminstone! Och jo, det är ju en bra idé, sträng hustyrann som jag är, så tycker t.o.m. jag att vi kan behålla kameran ett tag till. Bloggen kan behöva piggas upp av nån bild ibland. Okej.

Så ikväll ska vi börja reformera vårt boende: vi ska spara kameran och allt som ser blankt ut. Så långt är vi överens. Resten har vi inte tagit ställning till ännu.