not so feng shui

Tidigare fanns det just inget som fick mig på så gott humör som ommöblering. Energiskt drog jag runt mina möbler mest hela tiden och det blev alltid mer eller mindre bra. Förändring var alltid en bra sak. Nu bor jag inte bara tillsammans med någon, utan även tillsammans med någon annans möbler. Det förstnämnda går bra, men fredlig samexistens med någon annans saker är betydligt svårare. Det spelar ingen roll hur mycket jag än vet att jag är ytlig och omogen och hur sammanbitet jag än muttrar "dagens i-landsproblem", för mig själv när jag för sjunde gången travar om hans trekilos formel1-bildverk bredvid mina begåvad-ung-kvinna-som-skrivit-hyllad-pretto-debutbok-som-bara-nästan-är-självbiografisk-böcker i fåfånga försök att skapa rofyllt lugn och feng shui och whatnot. Hur jäkla mycket fengshui blir det överhuvudtaget när man äger en miljon böcker och man bara vill slänga hela skiten och i ren desperation förvisar allt och deras mostrar samt en två tre småbord och något som N. med upplysande tonfall hävdar att "vi i Borgå brukar kalla för en hurts" till hallen bara för att slippa se det.

Vi har nu en jävligt välmöblerad hall och ett mycket rymligt vardagsrum. Som Milla dessutom kommer att hata, för hennes stol är nu placerad i lägenhetens dragigaste hörn.

Mina gurun i inredningstidningarna brukar säga att allt man inte tycker om ska man göra sig av med för det förstör harmonin. Bort bara! Men hur? Inte får man väl kasta andras möbler? Får man? Man ska nog ha en mycket mild och förstående, för att inte säga sinnesslö eller lobotomerad sambo för att det ska vara den ultimata vägen till harmoni i hemmet.