leave it to the other girls to play...

Nytt år. Måndag. Inte tillstymmelse till helgdag i sikte. Så otäckt. Nu börjar det på riktigt. Jag fick en ny almanacka i julklapp av min syster. Den är klädd i mörkt turkosblått tyg och har en gummisnodd och är väldigt fin. Jag fick en penna också, som matchar boken. Den har blågrönt bläck. It's all very classy. Och nu har det gått snart tio dagar av 2006 och jag har inte skrivit ett ord i den. Hur gör man? Det känns som flashback till när jag gick i skolan, alla tjejerna skrev helt maniskt i sina almanackor och verkade så oerhört upptagna och fokuserade och välorganiserade. Min studiekompis I ville också ha allt infört i sin almanacka för att det skulle finnas på riktigt: så hon präntade nonchalant ner "12:00 kaffe med M" mellan sina andra åtaganden. Fast vi på den tiden alltid, varenda vardag, träffades samma tid? Det var ingen risk att hon skulle glömma det, hon ville bara att det skulle stå där.

I mina almanackor har det aldrig stått just nånting. Utom när jag någon gång fått något ryck och retroaktivt fyllt i det som hänt de senaste tre veckorna och mina familjemedlemmars födelsedagar. Men det känns konstigt att rekonstruera kalenderhändelser i efterhand. Onödigt, om inte annat. Och lätt patetiskt. Fast, å andra sidan, nu ser det ut som om jag inte gjort något alls på detta år, och det är ju inte heller riktigt sant... Så nu ska jag börja skriva ner grejer innan de händer, like a good girl, frågan är bara vad som ska med? Det som är viktigt kommer jag ihåg i vilket fall som helst: det finns ingen risk att jag skulle glömma något roligt och är det något otrevligt så blir jag ändå tvungen att planera och fundera och oroa mig och då glömmer jag det inte heller. Jag är kanske för neurotisk för att riktigt behöva nån kalender?