Gårdagskvällen utvecklade sig till en sådan där kväll när man går väldigt tyst och försiktigt och pratar med låg och andäktig röst för att inte i onödan provocera de kosmiska makterna. Två timmar efter att vi hade varit helt uppskärrade på grund av den oidentifierade röklukten i vårt hem och jag skrämt slag på mamma genom att först konstatera att "det luktar rök hos oss, varför luktar det rök hos oss?" och sen tappa hela luren och allt i golvet och försvinna (jag var fem före att evakuera både mig själv och mac:en, innan vi sedan upptäckte att det "bara" var tv:n som helt stillsamt stod och småpyrde i sitt inre), så gick även digikameran sönder. Suck. Vissa kvällar blir oskäligt dyra i relation till deras direkta underhållningsvärde.
Visserligen är tv:n tydligen ökänd för att under sin livstid ha haft ihjäl ett antal videoapparater och annat, men man börjar ju ändå fundera om det är ett tecken på något som vi förbiser? Ett utbrett missnöje och vantrivsel bland underhållningselektroniken eller helt enkelt bara uppladdning inför fredagen den 13:e?
Om nåt mer prompt ska gå sönder nu så röstar jag på strykjärnet. Det är dåligt och vi behöver ändå ett nytt och de kostar inte så mycket. Tack.
Thursday, January 12, 2006
the curse of the television?
Upplagd av maria kl. 13:17
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 kommentarer:
Jag laddade upp inför fredagen den 13e häromdan när jag i rask takt både slog sönder ett glas och brände mig på ugnen. Nu har jag ett otäckt brännsår på armen. Vissa dagar är helt enkelt värre än andra.
Post a Comment