tvnostalgi

Sen är det faktum att vi fortfarande är utan tv också oväntat tärande. Nu när jag inte har möjlighet, vill jag bara se på tv hela tiden, hela tiden och på lilla tv:n är det som om det bara skulle gå att få in MTV, jag tror det är den enda kanalen, och det kommer bara bloody jackass oavbrutet. På vilket vis är det roligt med alla dessa idioter som kör små konstiga vagnar nerför trappor. Så totalt meningslöst. Sedan såg vi faktiskt en musikvideo också. Båda två, sittandes andäktigt på golvet som två hänryckta amish people. Det var nästan samma förundrade känsla som präglade 1984 när begreppet musikvideo kom till den lilla landsbygdsorten. Men i det här fallet var det snarare en känsla av, finns MTV ännu? Kommer inte ihåg vilken låt eller vilken artist för det var ingen jag kände till. Det är så här det är att bli gammal. Sen kom det jackassrepriser igen.

Jag vill kunna se på dvdboxarna, ju! Med program jag redan har sett åtminstone en gång redan... Ja! Nu när jag fick min oförklarliga längtan efter plyschbyxor kanaliserad till ett par bruna frottebyxor istället, så är avsaknaden av boxarna egentligen allt som fortsättningvis håller mig slapp och sladdrig (eller åtminstone vill jag tro det så ingen sarkasm eller skepticism nu, tack!). Min mor som var med när nämnda byxor införskaffade konstaterade med en viss återhållen förvåning i rösten att "precis sådana här byxor hade du när du var tre". Precis. Ett par små, gula plyschshorts och en fiskarhatt i grönt denimtyg nu bara så kommer det att vara precis som att ha hamnat i en time warp tillbaka till Maria, sommaren 1975. Då var jag smal och i bra form och i princip allt som sändes på tv var bra.