Jag tänkte som så, att det blir bäst om man börjar i det bortersta, innersta hörnet och sen liksom inreder sig utåt därifrån. Radien på det färdiginredda ökar vartefter, om ni förstår. Och gör ni inte det så beror det antagligen på att jag förklarar dåligt eller inte riktigt förstått definitionen på radie, men det spelar ingen större roll. Min genialiskt enkla idé innebär i vilket fall som helst att allt oönskat hamnar ute i tamburen. Och fast man kanske inte kan putta ut det över tröskeln sådär bara, så finns det ändå en viss (not so subtle, but subtlety never was my strongest trait) symbolik i det. Som kanske kan förefalla tilltalande, åtminstone på ett poetiskt/filosofiskt plan och om man är så lagd, men som också som sagt kan göra det lite tricky att hitta skorna bland all överbliven bråte. Men det är ett senare problem, vi har inte kommit så långt än. Men så här blev den första halvmetern:
Jag återkommer senare till problemen med blankhet och om fiskargubbar are the new black eller inte. Be still, be patient, it will all be revealed...
2 kommentarer:
Det är tur att hallen är stor...Men hörnet ser ju jättefint ut:) Men jag oroar mig lite nu sådär mitt i allt hur det blivit med Millas favoritstol, jag hoppas verkligen hon har sluppit ifrån det dragigaste hörnet i rummet?!
Jo, vi plockade bort hennes stol från det dragiga hörnet (här bredvid bordet), den står nu med de andra möblerna, dvs. i hallen.
Post a Comment