verkligheten kallar

Fyfyfy, efter en hel vecka av prefirande, postfirande och egentligt firande av min och andras födelsedagar och bio och teater och jättefina presenter och whatnot så sitter jag nu här och kan inte annat, som det så käckt heter, och nån sån där grej som hackar upp asfalten för att man ska kunna lägga ner kablar i gatan har nu tuggat på här precis utanför mitt fönster hela jäkla dagen. Min hjärna känns som finhackad lök och det är plötsligt väldigt mycket måndag.

Ett brutalt uppvaknande, I must say.

Och folk är ledsna, av varierande anledningar, det är svårt och att trösta och hjälpa, och jag är bortskämd som bara vill ha fest & kalas och inte alls orkar med nån vardag utan att bli rastlös. Och ute är det bara grått och sen till råga på allt såg jag att de nu kränger samma Nalle Puh-kalendrar som ifjol och de senaste fem åren. Vem vill ha samma kalenderbild flera år i rad? Hur svårt kan det vara att få fram en ny Puh-bild eller gjorde de hundra miljoner kalendrar när de ändå höll på och nu hamnar vi att äta gammal 1900-tals choklad i tre generationer framåt? Hu.

Tacka vet jag Bamsekalendern, måste köpa Bamsekalender snarast för att bli lugn och fin i själen inför jul. Och mera pysselmaterial, är skitdålig på att pyssla men älskar tillbehören och bara tanken på att jag överhuvudtaget äger pysselmaterial får mig att känna mig som en Mycket Kreativ Person.