regn hos mej

Isobel (som f.ö. måste ha bland Sveriges coolaste namn), skriver i sin blogg om varför Wonder Boys är en så bra film. Och hon har rätt i mycket hon säger, men jag tror att det är ännu enklare än så: det är snön!

Det snöar genom nästan hela den filmen och det blir aldrig otäckt smutsigt slask som det blir i verkligheten och ingen verkar bli våt eller frysa. Det är bara vitt och vackert och soft och liksom magiskt. Det är ungefär allt jag kräver av en film: snö och folk som irrar runt planlöst i sina småstäder och är slentrianmässigt olyckligt kära. Just därför är Beautiful Girls också en så underbar film. Jag är så lätt att göra nöjd, oavsett vad dom säger. Snö på film är så fantastiskt, just för att snö i verkligheten oftast är så brutalt oglamorös. Så släng hit alla uttjatade filmklyschor bara, ha huvudpersonen att kika uppåt och med längtan i rösten säga "it feels like it's going to snow" och jag kommer antagligen att köpa filmen på dvd.

Jag vill vara som Lorelei i Gilmore Girls, jag vill vakna av att det känns som om det ska börja snöa och gå ut och sätta mig på trappan hela natten och bara vänta på den. Fast jag inte ens har nån trappa.

Lite snö nu, please.