ångest

... fast sen är det ju den där födelseångesten också. Att man börjar bli för gammal för allt coolt och ändå känns det som om inget riktigt spektakulärt och storslaget ens har börjat hända än. Jag borde ha rest en massa och lyckats få ett bra jobb och tjäna en massa pengar och skaffat ett fint hus och kanske gift mig och fått en par-tre barn och - hjälp!!!

Istället har jag mest jobbat med tråkiga saker och studerat en massa - och det om något borde ju ha varit glam och party och mycket sprit&hångel&djupsinniga rödvinsdiskussioner, men tyvärr tycker jag att förhållandet mellan det förstnämnda och den rena tristessen och alla fullkomligt meningslösa men ändå stressande kurser är på nåt sätt sorgligt skevt. Och då gillade jag ändå att studera. Okej, paus för hyperventilerande nu... Och så tar vi oss samman, det är ju ändå kalas!