tantkris?

Idag stod jag helt ovetande och fingrade intresserat på en topp som visade sig vara Marimekko! Hjälp - omedelbar personlighetskris - jag intresserar mig för tantmode! Det är nästan lite synd om mig.

Jag vet att både Marimekko och Nanso har hottat upp sig och vill vara modernt och ungdomligt och varför inte småhippt, men inte i min värld, jag är inte redo än. Det kan bra hända att det är helt ofrånkomligt och mitt i allt står man där som den finlandssvenska kulturtanten själv i Marimekkokläder från topp till tå och stora klumpiga träsmycken från Aarikka och skrikigt läppstift och, värst av allt, det där ytterplagget som är till hälften kappa och till hälften yllepläd. Men jag har redan gått obskyra ÖPU-kurser så det räcker för flera decennier till och jag passar inte i läppstift och sjalar kan jag inte heller ha för jag är rädd att jag, i brist på cabriolet, ska fastna i nån svängdörr och dö en tragisk Isadora Duncandöd. Dessutom gillar jag mest bara ytlig populärkultur, gärna amerikanska highschoolserier om jag får välja, tack. Så marimekkotoppar passar hemskt dåligt in i mitt liv nu just och jag måste bli mer selektiv, och bara titta rakt framåt när jag är på väg genom Stocka mot Zara. Men den var konstigt nog ganska fin, tyvärr hittade jag bara ingen bild på den.

Nu ska vi snart gå på bio, kriterierna för dagens filmval är lite udda: vi vill ha en film som är så kort som möjligt för vi har gratisbiljetter som går ut imorgon och det finns inget vi riktigt vill se och we're really only in it for the complimentary popcorn and the limsa. Lite som sån där pensionärsbio alltså: det är snacksen som är hela grejen och sen sjåsar det visst på nån film där i bakgrunden också. Jaja.