Sommarbo

Nu skulle jag egentligen ha postat foton på vårt fina lilla hus, men när vi har slarvat kameran efter oss så blir det inget med det. Jag får försöka berätta lite istället: vi har alltså fått oss ett snett och vingligt hus, som är ungefär 3x4 meter stort och består av två våningar. Man kan nätt och jämt stå rak ibland och på vissa utvalda ställen, lite beroende på hur kort alternativt kutryggig man är. Dörren är extra låg och det i kombination med att trappan sjunkit ner i mossan gör att man hamnar att ta ett jättekliv för att komma upp på avsatsen utanför dörren innan man panikduckar för att gå in. Sedan kan man igen räta lite på ryggen om man bara minns att akta sig för de tvärgående takbalkarna. Ett steg åt höger leder sedan en ganska brant stege upp till andra våningen och där, mitt under taknocken, är det ganska tryggt och riktigt svårt att desto vidare slå huvudet i något.

Så när man renoverar och rör sig mycket ut och in och upp och ner blir det helt omedvetet så att man lägger sig till ett rörelsemönster som Gollums: man går kutryggigt framåtböjd hela tiden men med långa, skuttigt krafsiga kliv. Mycket elegant.

Men nu har vi målat så gott som hela huset ett varv på insidan (utom sådana ställen som kändes otäcka/farliga/hopplösa eller bara behövde dammsugas) och har nästan ett 3/4-delars paneltak. Tyvärr blir färgen gulfläckig när den torkar och panelbräderna tog slut och nu är vi här igen och nu händer inget igen på flera veckor.

Boring.