Thursday, March 13, 2008

We had a time. Didn't we?

Transport av våt sand någonstans torrt.

Har ni tänkt på hur det i alla familjer/grupper finns händelser och fenomen som egentligen är ganska obetydliga, men som vuxit till sig med tiden och i den interna mytologin av någon anledning antagit långt mer uppblåsta proportioner än vad de antagligen förtjänar?

Vår förra katts djupa och engagerade intresse för Öresundsbron, t.ex. som jag tror att jag berättat om tidigare någon gång. Ännu idag ser vi på varandra med förundran och kan bara inte förstå hur hon gång på gång kunde sätta sig tillrätta och verka helt uppslukad av just de nyheterna? (Ett så intelligent djur vi hade, tänker vi i hemlighet och är mycket nöjda, som om det skulle vara vår förtjänst).

Ett annat exempel är "Lapplandsresan"! Om den kan jag dock inte berätta så mycket, ty jag var inte med. Det enda jag kan säga är att den sommaren jag jobbade i England, så spenderade min syster och mina föräldrar tre fullkomligt legendariska tältnätter i Lappland och ingen, jag menar verkligen ingen, resa som någon i min näromgivning har företagit har fått så stor uppmärksamhet och refererats till så ofta och med lika stor entusiasm.* Buddhisttempel, Peterskyrkan och Frihetsgudinnan har liksom inte så mycket att komma med jämfört med en riktigt tvättäkta polcirkel och glädjen över att äntligen på dag tre bonga en skabbig sommarren! Något som jag och Orange aldrig lyckades med under vår snabbtur till Lapplandsresa, fast jag tyckte att det började se lovande fjällaktigt ut redan när vi körde förbi någon hjortronmosse nära Larsmo. Den road-trippen avklarades på en dag och då hann vi både med Kalajoki, turista i Uleåborg, shoppa smågodis i Ylivieska och se Kaustbyfestivalen på vägen hem. Jag tror vi t.o.m. var i Brahestad.

Sen har vi då Pappas och min semester. Året var (sannolikt) 1976, mamma sommarvikarierade på den lokala sparbanken, pappa hade sin första riktiga semester, jag hade mina första frottéshorts och min syster var ännu inte född. Vi gjorde så mycket, det var så roligt, men förutom en utflykt till Det Stora Havet och ett gigantiskt fingerfärgsprojekt så är det ingen som riktigt minns vad. Bara att det var fantastiskt. Jag tyckte så synd om min mamma som inte fick vara med. Men samtidigt bygger ju de här händelsernas storhet på att någon inte var med, det måste nästan finnas någon som kunde och borde ha varit där, men av någon anledning inte var det och därför är dömd till att för evigt sitta och himla med ögonen när det kommer på tal.


* och som god tvåa i fråga om ryktbarhet: den lokala skolmusikkårens Norgeresa i mitten av 80-talet(?)

6 kommentarer:

linda said...

Norgeresan ägde faktiskt rum i början av 90-talet, så det så. En bra resa nog...yes,yes.

Anonymous said...

Jag undrar om inte skolmusikkåren rände av och an till Norge mest hela tiden, jag tycker nämligen att alla de som gick i min klass också höll på och tjatade om den, och jag antar att det var någon annan resa än den du var på...

Anonymous said...

1. Ursäkta mitt hjärnsläpp men "sommaren jag jobbade i England"???? Jag kommer förmodligen att säga "jaaa", men nu står det still.

2. Lapplandsresa? Ligger Uleåborg ens i Lappland? Det kanske det gör... :) Jag och geografi... Men en anmärkningsvärd resa var det, den skulle bara ha vunnit på om vi faktiskt hade tältat där i regnet.

3. Jag var till Norge 1989 (?) och när jag gått ut femman redan, 1984 blir väl det då. På den senare resan färgade jag håret grönt... så den minns jag... :)

maria said...

1. 1999, var det.

2. Nää, ligger i norra Österbotten, vad jag vet. Vi kom väl aldrig oss så långt att det verkligen skulle ha varit fråga om Lappland, vi var mest bara optimistiska... Men det var en bra resa! Av någon anledning har jag ett foto där jag poserar framför en väldigt ful staty på järnvägsstationen i Ylivieska, därför vet jag att jag har varit där. Why I do not know.. Guess it felt like a Kodak moment. :)

3. Som sagt, det var en ständig skytteltrafik dit. Och vi som inte var med blev ständigt påminda om det.

Anonymous said...

Det var inte så mycket årtalet för England jag undrade över utan VAD du jobbade med. Har helt glömt det där...

maria said...

Jag var på en internatskola, som någon slags assistent åt hon som jobbade med att fixa dit externa evenemang under loven, bl.a. språkkurser och nåt idrottsläger.