Ni vet det där peppiga talesättet om att man inte vet att man inte kan förrän man har försökt?
Nåväl: Jag kan inte måla med akrylfärg. Visserligen hade jag redan tidigare en stark misstanke om att så kunde vara fallet, men nu är det bevisat.
Mitt porträtt av Fundersam Mink i Postapokalyptiskt Urbant Landskap är nog inte nyckeln till en bekymmersfri och sorglös ålderdom i sus och dus. Tyvärr.
Skulle jag inte nu vara helt emotionellt utmattad och dessutom ha antydan till huvudvärk av eftermiddagens session av konstnärligt skapande så kunde jag förstås fortsätta att utröna om mina talanger måhända är bättre lämpade för någon annan artsy genré - potatistryck, origami, makramé eller kanske figurklippning av buskar...? Nu känner jag mig mest som om jag har gjort mig förtjänt av en rejäl dos absint och lite lössläppt leverne. Eller åtminstone middag och sju timmars slöstirrande på tv.
How to instantly make new friends.
3 kommentarer:
Fundersam Mink i Postapokalyptiskt Urbant Landskap.. Det låter som något för mitt vardagsrum. Det enda kreativa som hänt i mitt hem på sistone var i går när jag `went wild` med myrdödargiftet och skapade abstrakta vita linjer på framsidans sockel.
Kanske vi kan hålla gemensam utställning? Jag har alltid velat ha vernissage...
Och angående min tavla så anser N. att "den är ju riktigt fin när man ser den på långt håll" (och kisar lite ... och det är mörkt..)
Men du försökte i alla fall! Det imponerar storligen på mig! :)
Post a Comment