Saturday, March 15, 2008

Down girl, down!

Efter att ha bott här i nio månader så har vi nu en vardagsrumsmatta! En sån där fluffig grågrön som vi tittade på kring jul, men nu till -50% p.g.a. att en för mej helt okänd inredningsbutik nära bussstationen råkade ha flyttrea. Vi hamnade egentligen där av en ren slump, för jag trodde att de enbart sålde lampor, men tydligen hade de allt möjligt.

Sedan var jag på en ny loppis där säkert 30 gubbar satt och såg på nån obestämbar sport på en rese-tv i miniatyr. Alla var helt uppslukade och verkade ha suttit där helt orörliga sedan ca 1957. Loppis är verkligen helt fantastiskt när det gäller att framkalla behov man inte visste att man hade. Jag räddade 4 gula shotglas, enbart för att de var gula och trots att jag just inte shottar, och lämnade mycket motvilligt både en hylla och en ribbstol (!) efter mig. Åh, vad det skulle vara käckt med en alldeles egen ribbstol! Näst efter en trapets tycker jag ribbstol verkar vara ett av de trevligare skolgymnastikredskapen att ha för hemmabruk... om man vill ehum, klättra... eller något. Visserligen kan jag inte riktigt se mej själv som någon särskilt flitig nöjesklättrare ribbstol or not, men möjligheten skulle ju kunna finnas där - allt till det facila priset av 30 euro!

N. har bara en otrevlig och småirriterande vana att alltid fråga var vi ska HA olika saker och då blir jag ibland lite ställd. Jag brukar inte engagera mig så mycket i sådana petitesser på förhand utan mer tänka att alltid hittar man väl ett ställe för en ribbstol, den hänger ju längs med väggen och tar just ingen plats alls...? I det här fallet gav jag mig och tog mina gula glas och dröp muttrandes mot bilen, men jag varnar bara: när jag väl hittar en trapets tänker jag inte lyssna på några förnuftighetsargument. Över min döda kropp om den inte ska skruvas upp någonstans i vårt klena gipstak, så jag får leka Moulin Rouge.

3 kommentarer:

Hannis said...

Man kan aldrig har för många par skor och man har alltid plats för en ribbstol. Livets sanning.

P.S. Jag är ännu sur på mig själv för att jag lämnade en orange väntesalssoffa bakom mig på ett loppis för två år sen. Den kunde varit min för ynka 30 euro. Men nej, "VAD ska vi med en sån?" förstörde vad som kunde varit en början på en underbar vänskap. Blir nästan lite tårögd...

The Fairy Godmother said...

Säg till om du stöter på en strippåle. Nej vad heter dom...det där lät FÖR snuskigt.

Maria said...

Hannis: Amen to that! Och hur ofta stöter man egentligen på orangea väntsalssoffor? Man har nästan en skyldighet att slå till...

Fairy Godmother: Ja... eller brandkårsstång? (om det nu alls lät nåt bättre... :) Will do!