Tuesday, May 29, 2007

Ett stycke kulturhistoria down the drain

Jag plågas svårt av dåligt samvete nu, jag har nämligen just hällt ut lavalampan i vasken. Dels vet jag inte om jag har gjort mig skyldig till något fruktansvärt miljöbrott (till mitt försvar vill jag då bara påpeka att det inte stod något på den om hur den skulle återvinnas, bara att den inte fick drickas. Det skulle annars onekligen ha varit det enklaste: sopsortering à la kissen när hon påträffar små föremål på golvet vilkas matstatus är oklar, when in doubt - svälj!) och dels var det ju lavalampan jag fick av pappa till födelsedagspresent för en hel massa år sedan, långt före de fanns på vartenda Prisma och Anttila här för 29,95. Pappa hade varit ensam i London på någon slags businessresa och inhandlat min Mathmos, försvarat den mot tullgubbarnas skeptiska granskning och i stolt triumf hemfört den i handbagaget.

Pappan lider annars av något av en presentfobi, alla familjens födelsedagar och julaftnar föregås i regel av kallsvett, bråddjup ångest, dova suckar samt diverse stånkande. Jag vet inte hur många gånger jag har per telefon har tagit ställning till om föremål A eller föremål B månne skulle vara en mer optimal gåva till min mor och vad min syster skulle tycka om en sån-och-sån. Därför är vi alla i familjen så genuint tacksamma när vi får fina, genomtänkta saker som pappa har köpt alldeles själv, för vi inser att det nog inte har varit lätt. Och därför känns det särskilt omoraliskt att göra sig av med en pappapresent.

Men just den här lampan var död. Antingen har den överhettats i samband med Puppe Kanins agentparty eller så har den bara levt sitt liv till slut, men den lila vätskan har blivit grumligt gulgenomskinlig, Som rå äggvita ungefär och rå äggvita är inte särskilt glammigt.

Och pappa själv har lovat att han inte blir ledsen. Åtminstone säger mamma det.

Monday, May 28, 2007

om när vi nästan fick en katt till

På lördag tog vi bilen och begav oss ut på exkursion till en plantskola i Lepplax. Där har jag aldrig tidigare varit, såvitt jag vet, och det kändes riktigt intressant. Landsbygden blir så mycket mer exotisk så fort det inte är ens egen gamla vanliga, utan någon annans. Vi kikade på kakfabriken och jag konstaterade att där skulle jag kanske kunna jobba ifall jag bodde här och det skulle vara praktiskt på så sätt att postkontoret tydligen låg i samma hus och jag har alltid så svårt att få saker på posten... Och alldeles innan man kommer fram till själva planskolan kör man igenom en liten klunga av väldigt välskötta Astrid Lindgren-bondgårdar och det var där som pappa kastade sig på bromsen och utropade: ååh, den där är HEMLÖS, jag vet det! Och mamma och jag tittade lydigt åt vänster och såg det det vi hade förväntat oss: en lurvig gul katt. Och en lurvig brun och gulspräcklig katt. Och en lurvig, gul, brun och vitfläckig... Lite längre bort stod en kvinna och rensade ogräs. Min far, som är en handlingens man, hade redan häktat av sig bilbältet: "ska jag gå och fråga om hon har kattungar?" hörde vi över axeln på honom medan han var på väg ut genom bildörren, rakt in i katthavet.

Nu fanns det visserligen inga kattungar, men om 4 veckor beräknas det födas en kull och någon stans där i rena förvirringen kastade jag mig också ut ur bilen och helt plötsligt hade vi bokat inte bara en, utan två småkissor. Milla ska inte bara bli moster, utan kanske också storsyster! En ganska avsevärd omställning för någon som är van vid att vara baby och the onliest princess vart hon än kommer. Om nu tanten bara ringer... Vi hoppas att vi inte framstod som crazy people som stalkade hennes sötiskissor, utan att hon verkligen ringer sedan när ungarna har fötts.

För övrigt inhandlade jag även löjtnantshjärta, björnbär, jordgubbsplantor och en smultronschersmin. Tillsammans med allt jag har hemma på balkongen och de 3-4 sorter som jag ännu har blivit lovad (körsbär, midsommarros, kaprifol och okänd, 2 meter hög gul höstblomma) känns min lilla gårdsplätt ganska full redan tre dagar innan jag fått möjlighet att sätta min fot på den.

inredningstips

Hmm, lyxigaste badrumskranen hittills?

Jag märkte förresten just att svenska inredningstidningen sköna hem börjat med en fiffig grej; man kan läsa gamla tidningar i sin helhet på nätet. När det kommit ut ett nytt nummer lägger de upp föregående månads tidning som pdf. Det var ju vänligt.

Friday, May 25, 2007

lantliv

Från att ha absolut ingenting som kräver någon insats har vi nu inom loppet av bara lite på ett år gått till att ha både en liten husända och ett pyttelitet sommarhus att oroa oss för. Love of my life, lilla boden, har hittills i år blivit sorgligt försummad, till skillnad mot ifjol då vi varje ledig helg kastade oss i bilen och åkte upp för att skura, spika och måla. Nu i.o.m. nya lägenheten har allt avstannat och den har inte ens blivit invigd för sommarsäsongen. För att inte tala om allt annat: förvarings-/sittbänkar i "köket", någon slags sängkonstruktioner, fönsterunderhåll - allt väntar på att åtgärdas och jag vet inte riktigt hur vi ska få tid (för att inte tala om råd!) att göra allt som var planerat...

Men nu ska den åtminstone få lite tlc, för även om vi inte kommer att hinna göra något desto vidare i underhållsväg så har vi nu packat fleecar och vinddräktsjackor och tomatplantor samt katt och i eftermiddag åker vi upp för att vädra ut vinterluften, fluffa kuddarna på plats och väcka Muminfamiljen ur deras vintersömn.

Och torsdag kl 2 får vi nya lägenheten!

Tuesday, May 22, 2007

disco, baby, disco!

ojdå, det finns kranar med inbyggd färg i vattenstrålen? Eh, for real?!

Kitschfaktor: genom taket.
Praktisk användbarhet: nja, inte så värst, väl?

***

.. jag får börja jobba igen sedan när vi flyttat, nu just går det mera långsamt... Googlingsmöjligheterna synes vara oändliga.

... och sen så hörde jag via ombud att vissa läser bloggen men tycker att det känns på gränsen till för voyeristiskt (hm, stavning?), till det kan jag ju bara säga att man ju förstås gärna får kommentera också, även om man inte tillhör de 4-5 som brukar göra det...

Nu: vidbränd paj som fortfarande är djupfryst i mitten. Något av en personlig specialitet.

Okej, i nästa hus får det bli lönngångar då...

drama queen

Min idol när det gäller inredning är just nu en kvinna i en tidning som tog sin tonårsson och sin exotiska pudel och flyttade från sin 250 kvadratmeter stora hus i någon posh stockholmsförort till en liten gårdsbyggnad på 45 kvadrat, uppdelat på tre våningar. Och hon är nöjd och harmonisk och sitter ute på sin stentrappa och coola men välartade sonen står i dörröppningen och ser stolt men lagom oengagerad ut gentemot mammas reportageprojekt och skäms bara lite och hunden sitter förstås inne på de mjuka soffkuddarna, på den s.k. Bästa Platsen som alla fluffdjur genast tillskansar sig i varje ny bostad de kommer i kontakt med. Jag tänker på henne när jag packar och ibland går det bra och jag kommer med tvärsäkra uttalanden som att vi inte ska ha någon bokhylla och vi ska föra både risiga vardagsrumssoffan och risiga fåtöljen till ekotorget och jag ser framför mig någon slags idyllisk tillvaro där vi inte just gör något (och därför inte heller behöver några möbler/kastruller/bylsiga vinterkläder) utan mest bara är och någon fotar sådana där suddiga bilder på oss där en liten blomvas är det enda som är skarpt och resten är ur fokus och jag är glamorös i designerklänningar och barfota och solen skiner jämt och för det mesta har vi nybakt jordgubbspaj. Med citronmeliss på. Men sen börjar jag känna mig osolidarisk med fattiga studentjag som funderade i en halv evighet innan jag äntligen beslöt mig för att köpa just den där samma soffan och om vi inte ändå behöver någon slags möbel för våra böcker, i.o.m. att vi ändå har hundratals... Och N. påpekar gång på gång att "du minns väl att det inte är en liten etta vi flyttar till utan att vi kommer att rymmas riktigt bra".

Jaja. Men jag vill ju att det ska bli snyggt och jag gillar inte riktigt när det är övermöblerat. Såvida det inte rör sig om ett lyxigt dekadent weekendhus i Vermont med gökur och lakansövertäkta plyschmöbler och uppstoppade ejdrar och skilda salonger för korsstygnsömnad och piprökning eller också hemma hos familjen Mumin - stilen är ungefär densamma. När jag var liten hade en gammal släkting en uppstoppad ejder och jag tyckte det var det mest exotiska som fanns. Så ville jag också ha det när jag blev stor. På loppis finns visserligen en uppstoppad skata som är så ruggig att den ser ut att ha blivit överkörd på nytt efter att själva uppstoppningen var slutförd, men det är inte samma sak och jag har svårt att se att den och N. skulle kunna samexistera i samma lägenhet... Och i och med att vårt nya hem i allra högsta grad är en standard 90-talslägenhet, alldeles utan lönngångar bakom de icke-existerande inbyggda bokhyllorna, så har jag svårt att se hur jag skall lyckas förhandla bort nyttomöbler till förmån för någon slags skabbig fjäderglamourlook.


Och för den oinvigde kan jag ju meddela att en ejder är en slags sjöfågel som ser ut ungefär så här. Denna är dock inte uppstoppad utan verkar bara ligga och chilla i snön. Det visste jag inte att de gjorde, men jag har i.of.s. också bara träffat den där som ofrivilligt stod på en byrå. Så jag är ingen auktoritet direkt. Om ni vill lära er mer om ejdrar, kolla t.ex. här.

Monday, May 21, 2007

Ifall det verkar som om jag inte har något vidare liv utöver den förestående flytten, så är det alldeles sant.

Nu har kaoset hemma spätts på med diverse delar till PAX-garderober i hallen, under alla sofffor och sängar och på alla ställen det bara är möjligt, och i hallen tronar det nya handfatet Bali (hittar tyvärr ingen bild). Och i dag kommer det folk och tittar på lägenheten, yey! Hehe, jag har blivit en sådan där stackare som jag förundrade mig över för någon månad sedan, som glatt inbjuder mäklare och kreti och pleti till sin röra och liksom bara behjälpligt banar upp en gångstig. Välkomna, välkomna, trampa inte på kisse bara.

Förut tråkigt jobb och flyttningsstädande präglades den gångna veckan av inspektioner av vänners radhuslägenheter som vi inte tidigare sett - en här i Åbo och en i Karis. Kul, det är väldigt intressant att se hur andras lägenheter ser ut och vad de har gjort med dem. Och ju mer andra lägenheter man ser, desto mer vill man ändra och renovera och fixa och ha sig. Men nu till en början ska vi bara måla och tapetsera lite, och sen blir det arbetsrummet... och köket... och lilla vessan och sen får vi se. Mina föräldrar har renoverat enligt den där rum-för-rum-principen mer eller mindre oavbrutet sedan jag flyttade hemifrån för en sådär femton år sedan, så jag förutspår att det inte kommer att ta slut i första taget hos oss heller!

Friday, May 18, 2007

hälsningar från flytträsket

Jag kan ju bara meddela att allt är bra med Det Nya Hemmet. Dess nuvarande ägare tycks vara av den sorten att hemmet verkligen ser likadant ut till vardags som när det är uppstädat för visning. Så är det inte hemma hos oss, kan jag ju meddela. Särskilt inte nu. Hos oss står det lådor överallt i två meter höga staplar och dessutom ligger det utdragna sorteringsprojekt lite här och var. Sådana fall som man tänkt gå igenom och sortera och slänga/sälja/packa, men sedan drabbats av sentimentalitetsanfall, utmattning eller spunk mitt i. Mina hemmabandade VHS-kassetter, med 90-talsfilm, udda avsnitt av halvt bortglömda tv-serier om ungdomar som startar fiktiva rockband, musikvideor med halvt bortglömda verkliga band, allt i en salig röra på kassetter som prydligt klätts om med film- och poppojksbilder mödosamt klippta ur tidningar och sedan kontaktplastats. Jag dör. Jag borde slänga allt, slätt, för jag kommer sannolikt aldrig att vilja se vars sig Backdraft eller The Accidental Hero igen och knappast ens gamla avsnitt av Catwalk. Och jag kommer knappast ens att ha en videospelare särskilt länge till. Men samtidigt tvekar jag för jag inser ju också hur osannolikt det är att jag någonsin mer kommer att befinna mig i en sådant livsskede att jag skulle ha ork och tid och lust att sätta mig och börja klippa ut filmbilder och klä om något...

Och så har vi ju alla tv:na! Jag har fått förklarat för mig att man under inga omständigheter får göra sig av med sin gamla 14 tums studentby-tv. Motiveringen var att om ens man/sambo får för sig att han helt plötsligt vill lämna en och han dessutom tar tv:n med sig, så tja, visserligen blev man dumpad men hey, man kan åtminstone ännu se sina favoritserier... And it all makes sense. Så nu har vi vår vanliga tv, skilsmässotv:n och dessutom en antik svartvit 60-tals tv i vit plast som mest bara ser söt ut och i.o.f.s., vad gör man inte to be an independent woman, men nog känns det ju lite jobbigt att i resten av sitt liv roada runt två oanvändbara tv-apparater?

Den här flytten har fått mej att drabbats av total overload på saker, jag är så trött på i princip allt vi har, speciellt sådana grejer som bara i största allmänhet är "bra att ha" eller som man vill ha kvar av sentimentala skäl, men som man inte orkar se på utan som bara ska magasineras någonstans för att det ska finnas till hands sedan när den där magiska stunden då man plötsligt längtar efter just den grejen plötsligt infinner sig. Alla slevar och krafsor och krukor och mappar och filtar som fridsamt legat i sina hörn och som nu ska synas och tas ställning till. Och jag fattar inte varifrån hälften ens kommer. Vi har hur många slevar som helst som ingen av oss ens vill kännas vid. Hur är det ens möjligt?

Tuesday, May 15, 2007

Jag hinner inte med nu just, jag var på ESC i Helsingfors i lördags och det var jättekul och bisarrt (att jag någonsin skulle stå vifta med en Finlandsflagga och sjunga med i både Lordi och Hanna P. låg ganska högt på listan över osannolika händelser, men där ser man), men känns nu som en hel evighet sedan och är väldigt uttjatat vid det här laget. Så jag tror att jag slipper säga desto vidare om vare sig tävlingen i sig eller efterspelet (eh, bad losers, anyone?), vilket är lika så skönt. Kvällen kan ungefär sammanfattas som: nu vill jag verkligen ha en trapets! En trapets känns just nu som den coolaste... möbel (?) man kan ha.

Och så över till det viktiga: idag får vi åka och hälsa på nya huset. Spännande... Jag hoppas att upplevelsen av det är ungefär som jag minns det, eller allra helst bättre, så att man inte sedan står där med en besviken känsla av what-on-earth-skulle-jag-med-det-här-till?

Monday, May 07, 2007

News flash: jag har varit på Borgen i helgen! Man förstår hur pass stor händelse det är om jag som jämförelse säger att senast jag var på Borgen var vappen 1999, då jag var där med som extra bihang till I&P som var nykära och allmänt odrägliga och stod och pussades så fort man vände ryggen till och själv hade jag tråkigt och var allmänt olycklig för någon som skulle ha varit i stan kom aldrig och det var trångt och jävligt och ute var det +2 och snöblandat regn... Men i lördags var jag på J:s och C:s kombinerade gradueringsparty och det var himla roligt. Pappan satt i dörren och såg lite lämpligt barsk och högtidlig ut (och jag kände inte ens igen honom riktigt utan tänkte att det kanske var någon snäll gammal kemistvaktmästare som velat extraknäcka lite) och mamman såg ut att ha the time of her life och satt bara och myste åt sina välartade söner. Någon vid vårt bord gjorde analysen att det är fascinerande att se brödernas inbördes dynamik: att det är så tydligt att J är storebror och den ansvarsfulle och C är lillebror och bara får flänga omkring, och jag tyckte det lät intressant och frågade N. hur vår syskondynamik ser ut då och om det märks på mig att jag är en storasyster och svaret blev: "njae, med er är det väl inte lika tydligt, med er är det väl mera... nästan tvärtom." Men liksom, vaddå, tvärtom?!

Intressant var annars att J hade en ny dejt som vi inte vet om hon var en dejt-dejt eller inte. Hon verkade snäll och såg ut som fjorton. Det visade sig senare att hon var årets gulis, så det var inte långt ifrån... Killarna vid bordet verkade mycket imponerade av hennes ungdom och ansträngde sig för att verka så där farbroderligt vänligt intresserade. Det var mycket underhållande. Själv satt jag bredvid en rolig kille som såg vagt bekant ut (charmen med ÅA, alla ser åtminstone vagt bekanta ut) och vars historier mestadels gick ut på hur folk i olika situationer uppfattat honom som gay, vilket han tydligen uppfattat som extremt hilarious. I övrigt var det en massa snaps och utvält punsch över hela sångboken och allmänt trivsamt. Och jag hade missat att anmäla matpreferenser så jag åt rostbiff för första gången på typ 7 år. Det kändes konstigt och jag har fortfarande lite svårt att förstå varför det alltid ska vara nötkött när det ska vara "fint", det är ganska trist och intetsägande mat, egentligen och jag har svårt att se att jag missar något.

Sen var det dans och kvällens mest oväntade hångel (fast jag var inte involverad) och i nåt skede tyckte J tydligen att jag skulle ha mera sprit (jag smakade ju bara av hans cider, ju) och sen försökte vi dansa någon slags kvasibugg med både handväska och cider i handen och det var lite tricky och kanske inte sååå graciöst och jag förhörde honom i något skede om dejtens status och jag vet inte om vi båda bara var fulla, men det hela förblev något vagt och plötsligt var det som om stället skulle ha varit fullt med okända människor som jag & N. inte kände och som inte hörde till och då gick vi hem.

Och igår var en långsam dag då vi bara packade tre lådor och gick en liten, liten promenad för att bonga cocker spaniels. Det gick dåligt. Fast vi såg andra hundar nog.

Friday, May 04, 2007

Blev just tvungen att koncentrerat stava till p-o-n-n-y-e-r för ett jobb. Jag har inte skrivit ponnyer på år och dag; ser dumt ut. Men jag tvivlar på att korrekturläsningsvärlden i stort ännu är riktigt redo för ponnysar.

För någon dag sedan fick jag hemsänt en matrikel över alla som blivit klara från SF under perioden 1996-2006. Man fyllde i uppgifterna för den i typ september och den utkom alltså nu; jag hade för länge sedan glömt bort den och när jag någon gång tänkt på den har jag tagit för givet att min beställning helt klart hade kommit bort. Så när jag drog fram den ur kuvertet blev jag både förvånad och aningen besviken över att den var så tunn och sladdrig och liksom intetsägande (för 49,- hade jag förväntat mig mer än en häftad sak på några tiotals sidor. Min fars ekonommatrikel har t.ex. pråliga guldbokstäver och står och pampar sig som om den skulle vara en mallig sladdislillebror till bra böckers lexikon...), men så slängde jag den i ett hörn och åkte på semester. Såg på den igen i går och kände igen en viss irritation och det var inte förrän jag bläddrat ett tag som jag insåg den verkliga orsaken - 1996?! - jag misstänker starkt att alla SF:are vars livsöden jag kan tänkas intressera mig för (och som jag alltså inte känner till i vilket fall som helst) redan hade gått ut före 1996. T.o.m. en kompis som började samtidigt som oss lyckades tydligen med det konststycket, enligt min kompis Neta (men vi två är naturligtvis båda med och bildade raskt en mycket blygsam klubb för inbördes beundran av våra respektive fotografier). Att så gamla är vi tydligen, men som påpekats: "vackert och bra bibehållna." Jag antar att i avsaknad av internationellt smashing karriär så är det också något. Alla små strån är nog välkomna. Famla, famla.

... och slutar de tydligen med Gimore Girls såg jag just, thank god, den har inte varit rolig en enda gång denna säsong, utan bara gnällig och irriterande.

... och sen har jag köpt en klänning jag inte vet om jag alls kan ha. Det är en egenskap jag har ärvt efter min gammelmoster. En ganska onödig egenskap på det hela taget, kan man tycka.

Thursday, May 03, 2007

sommarmusik



nu när temperaturen sakta börjar krypa upp mot tiogradersstrecket igen.

kortfattat

Hej, nu är vi tillbaka, och nedräkningen inför flytten har börjat på allvar (4 veckor nu, yey!). Sen senast har vi alltså varit på vår traditionella vårrundtur åland-stockholm-åland, i år nästan med bloggtema. Kom till åland i fredags, firade en försenad födelsedag med supergod mat och åkte sedan med syster till stockholm, shoppade kakel (för drygt en m2, hoppas att jag inte drabbas av en sudden urge att kakla stort, då blir det på tok för lite) och annat och vinkade sedan av systern på kvällen och träffade orange för thaimat och lite allmänt skvaller. På söndagen blev det mera shopping och Lisa Rinnevuos nya utställning på södra galleriet (håller på några dagar till om någon är i närheten och har lämpligt att fara och kika). Fick till och med briljera med mina kunskaper om hur man uttalar finska namn och verka som one of those in the know. Valborg firades något kylslaget med grillande tillsammans med syster, R. och Enola. Och på första maj var vi och kikade på något som kan vara ett kommande hem för G. och sen satt vi på båten igen och led oss igenom fem timmar emo-humppa.

Och ja, rätt ska vara rätt: Bemz har skickat en liten ljusblå lapp nu. Hurra! Håll tummarna...