tag:blogger.com,1999:blog-183266782024-03-07T08:27:55.165+02:00C'mon let's pretend...a.k.a. marias ponnyblogg; en blogg skriven i väntan på att mitt glamorösa filmliv ska börja, handlar om allt möjligt men sorgligt lite om ponnysarmariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.comBlogger813125tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-32157821340956905442012-03-01T13:28:00.000+02:002012-03-01T13:28:51.564+02:00finaste lilla pargasbruden?Men ååh! HUR ska man veta var och hur man ska bo? Jag förstår ärligt talat inte hur folk bär sig åt för att fatta beslut i de här stora frågorna. Ska barnet bli en storstadsunge som står och spottar utanför Hansa på fredagskvällarna (ångest) eller ska hon bli en emo liten småstadsbrud som förbannar sitt öde för att hon tvingades växa upp i en liten håla? Kommer hon att bli rotlös för att jag är det här i den här delen av världen där vi nu bor? Och hur långa resvägar står man ut med för att ta sig till jobbet? Och hur långa dagisdagar blir det då för den som blir tvungen att vänta i andra ändan? Hur dyrt är det att värma ett hus med elvärme? Ser stenfoten bra ut? Och skorstenen? Skorstenarna, till och med. <br />
<br />
- Är det finaste lilla Pargasbruden? frågade N. när lilla hon kom kurvande runt hörnet i morse.<br />
<br />
Är det?mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-6997484901283568372011-12-07T10:19:00.000+02:002011-12-07T10:19:02.086+02:00kalas! paket!Vi är i full fart med att förbereda vårt första barnkalas. Och när jag känner hur prestationsångesten smyger sig på trots att barnet själv inte bryr sig och det bara är den närmaste släkten som är bjudna, hur ska det då bli sedan när dagiskompisar kommer och man ska konkurrera med alla möjliga riddar- och cirkuskalas? Huu. Nu blir det ett old school kalaskalas. Och min brainstorming hittills har lett mig fram till: fruktsallad. Kalaskalas med en stark prägel av sjuttiotal, med andra ord. Det blir nog årets tema. Kan det bli mycket festligare än konserverad ananas?mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-57865315673784336482011-12-06T09:53:00.001+02:002011-12-06T10:25:17.817+02:00förvirrade tankar om föräldraskap och (o)mognadAngående den här <a href="http://esmesmamma.wordpress.com/2011/12/05/till-annika/" target="_blank">diskussionen hos esmes mamma</a>: <br />
<br />
Eftersom jag var med alla mått mätt "gammal" när jag blev mamma åt min ettåring, så har jag också fått min beskärda del av mer eller mindre uttalade antydningar om att "när (om) du blir förälder så kommer du att förstå", men liksom också esmes mamma så måste jag säga att de där stora insikterna till största delen har uteblivit. Jag är precis samma person och precis lika mycket mogen eller omogen som jag var innan lilla hon kom. Jag älskar henne massor och jag har ju tvingats bli "vuxnare" på ett rent administrativt/praktiskt plan: vi stiger upp kl. 7 oavsett om det är vardag eller helg, ser till att hon får mat och att vi är hemma efter kl. 20 på kvällarna när hon ska sova. Så livet är definitivt mer inrutat i och det är hon och hennes behov som sätter ramarna för vad vi kan göra. Sen ser jag nog antagligen betydligt mer sliten ut också, men mentalt? Nja, jag tror nog inte riktigt på den där teorin om att föräldraskap är det enda som får en att växa upp och mogna "riktigt på riktigt, så där så att det räknas även i andras ögon. Om man blir förälder som riktigt ung, dvs. i brytningstiden mellan ungdom och vuxen, tror jag absolut att det kan vara så, att man pushas att ta det där steget över till vuxenvärlden lite tidigare än man annars gjort och att kompisarna som blir kvar kan kännas som yngre och mer omogna, men efter tjugofem, trettio? Jag har aldrig riktigt förstått det där behovet av att lyfta fram föräldrarollen på det sättet.<br />
<br />
Sedan tänker jag också mycket på fina, fina <a href="http://www.accordingtoannika.com/" target="_blank">Annika</a>, som drabbats av nåt så ofattbart skrämmande och hemskt och som ändå orkar både skriva och engagera sig i andra och jag hoppas så att hon blir frisk och i framtiden får möjligheten att vara någons mamma. Dels för att det är något som jag verkligen unnar alla som vill det och dels för att det känns som att just hon skulle vara så himla bra på det.mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-78806372606084469542011-12-01T21:37:00.001+02:002011-12-01T21:41:33.279+02:001 decemberLong time no see (och är inte DET ett bisarrt uttryck om man tänker efter? Och så blir jag tvungen att googla angående dess <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Long_time_no_see" target="_blank">ursprung</a>, och så blev vi lite klokare igen en gång), men det jag<i> egentligen</i> tänkte berätta var att december innebär ny <a href="http://dorisdeluxe.fi/" target="_blank">Doriskalender</a>. Som Doris själv skulle säga: <a href="http://dorisdeluxe.fi/" target="_blank">Klicka, klicka</a> för allt i världen!mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-8612329972005499022011-08-16T21:50:00.000+03:002011-08-16T21:50:07.770+03:00Passing the blameIdag var det dags för åttamånaderskontroll, allt gick bra förutom att hon nu verkligen inte tänkte befatta sig med och pincettgreppa några småpärlor på nåt löjligt snöre, hon skulle stirra på tanter. Allvarligt och lite misstänksamt satt hon där och vägrade släppa vare sig läkare eller rådistant med blicken. Annars gick hon fogligt med på alla dumheter de ville hon skulle göra och lät sig mätas och klämmas på (och naken dessutom!? The indignity!) Och sen, kom den oundvikliga standardfrasen som upprepas varje gång vi är där: <i>jaa..., hon tycks ta efter mamma när det gäller längden..</i>. Det är tydligen det vedertagna och artiga sättet att påpeka att hon är en seriöst kort brud. Och att det är mitt fel.<br />
<br />
- Men, men, men (vill jag alltid påpeka), jag kanske ser kort ut NU, men jag var en lång och reslig baby! Faktiskt. När jag berättade om det här för Agnes mommo, så instämde hon med eftertryck : <i>Nänä, det är nog inte ditt fel, du var ju jättelång som baby, det där är nog mosters fel. Hon först var en kort baby!</i><br />
<br />
Jag måste komma ihåg att påpeka det nästa gång vi är där.mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-18740771061629431272011-08-10T08:16:00.005+03:002011-08-10T09:29:40.823+03:00det här är inte ett försök till omvändelseEn vän skrev om sin <a href="http://morgny.blogspot.com/2011/08/this-motherhood-thing.html">ambivalens inför moderskapet</a> och jag började fundera. För jag var likadan och hade ganska samma invändningar då, förr nångång. Vad var det som fick mig att ändra mig? För det gjorde jag ju, bevisligen. Jag var nämligen heller aldrig någon som dök med huvudet före ner i alla vagnar och ooh:ade och om nån ville att jag skulle hålla deras baby så blev jag snarast rädd. Hundvalpar och kattungar var söta, babysar var mest konstiga och kladdiga. Möjligtvis kunde jag tänka mig en söt och trevlig treåring, men ett spädbarn? Njae. Noll babylängtan tills jag var långt över trettio. Eller ja, jag funderade väl över det och förstod på ett rent intellektuellt plan att någon biologisk klocka tickade, men jag kände aldrig något sug på det viset. Jag såg skrikiga och trotsiga och kladdiga ungar på stan och försökte föreställa mig att jag skulle få en sån överräckt att ta hand om och liksom ryggade tillbaka inför hela tanken: <span style="font-style: italic;">vad skulle jag göra med en sån</span>, liksom? Inte nära min ryamatta, tack. Plus att jag var livrädd för hela processen kring att föda barn. Alltså verkligen skräckslagen.
<br />
<br />För på nåt sätt såg jag bara de mest odrägliga barnen och försökte tänka in dem i min lägenhet och insåg liksom inte att det där mjukglasskladdet inte kommer ensamt utan att det är en hel liten person man får. En tidvis ganska kladdig person, men ändå. Och fast den har sin egen distinkta personlighet redan från början så är den också väldigt anpassningsbar och är gjord för smälta in i den familj den kommer till. Det är precis som när husdjurslösa personer inte fattar hur man kan ha katt <span style="font-style:italic;">för man blir ju så bunden och de klöser på möbler och tar fåglar och sprätter kattsand omkring sig och hårar ner</span>. Det verkar ju inte heller rationellt och vettigt.
<br />
<br />För mig tror jag sist och slutligen att det var något slags socialt "tryck" lika mycket som biologiskt som sist och slutligen fick mig att ändra mig. Vårt umgänge var väldigt länge helt förvånansvärt barnfritt (och är det i viss mån än idag), så barn var inget jag hamnade att ta ställning till så särskilt ofta, jämfört med om mina vänner alla ha fått barn vid 22. Men plötsligt startade nån slags liten babyboom, visserligen utspridd över flera år, men ändå. Och det verkade... roligt? Eller åtminstone som något jag inte ville gå igenom livet utan att testa. Jag kunde fortsättningsvis inte se mig som vare sig gravid eller med en baby, utan jag fokuserade fortsättningsvis mest på min potentiella treåring (simringar, pärlplattor, målarböcker!).
<br />
<br />Nu är jag mest förvånad... över hur mycket jag verkligen tycker om att ha just en baby. Att hon är liten men så enormt kaxig och oförstörd. Hon tycker själv att hon är den sötaste och coolaste och spexigaste babyn i hela världen och det är så fantastiskt.
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-36957118636634377122011-08-09T10:17:00.002+03:002011-08-09T10:28:28.872+03:00åhåKolla, kolla - jag har en blogg? Tyvärr har den (och dess ägare?) lite tappat sin riktning här i livet, men åtminstone håller jag på och uppdaterar länklistan. På sistone har det mer varit så att jag läst alla bloggar i världen utom just de jag länkar till, väldigt ostrukturerat och slafsigt. Och vissa i listan har jag skandalöst nog helt glömt bort, fast jag till och med vill läsa. Men sedan då - hur får jag den här såkallade ponnybloggen att bli nån slags <span style="font-style:italic;">mammablogg</span>? För det verkar ju liksom inte bli någon ponny här, och vilda bebin är all around så hon är svår att hålla utanför. Jag känner mig ärligt talat inte tillräckligt smal & snygg & modemedveten för att ha en mammablogg. Det blir sunkmammabloggen liksom. Så sorgligt.mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-41118537464446637242011-03-18T13:57:00.002+02:002011-03-18T14:00:38.343+02:00letters from agnesI fortsatt väntan på inspiration pågår ett annat litet bloggexperiment <a href="http://lettersfromagnes.ratata.fi/">här</a>. <br /><br />(Och lokalpatriotism i all ära, men ratata är en prövning, säger jag er...Huh.)mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-32950843405849477872011-01-27T19:18:00.003+02:002011-01-27T19:27:18.901+02:00undecidedibland blir jag så inspirerad av alla er andra som orkar blogga och fota och byta headers och templates och så tänker jag att jag borde vara likadan och eftersom jag dessutom fick en superfancy kamera i julklapp så borde jag också orka fota min brand new:a baby och mina frukostar (som intas på stående fot under tidig eftermiddag och verkligen inte ser mycket ut på världen) och annat sådant som bloggare plägar fota och bara blogga om <span style="font-style:italic;">nånting</span>, vad som helst, men sen blir det ändå inte av. För att jag inte kan bestämma mig om jag ska flytta bloggen nånstans eller stänga ner den, köpa en strömsladd till datorn eller en ny dator och ja typ nånting alls. Helt fullständigt oförmögen att fatta några som helst beslut nu.mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-27416534778660906602011-01-09T14:02:00.006+02:002011-01-09T15:27:02.048+02:00bakslagNågon ynka dag efter min hemkomst från bb så jublade jag triumferande på facebook över att jag varit UTE PÅ STAN och i pre-preggokläder no less! Det jublades tillbaka och nån tyckte att jag sku skämmas lite över att redan då få på mig vanliga kläder. Sedan tyckte ödet att jag nog verkade lite överdrivet kaxig, så jag överansträngde mig och fick så ont att jag knappt ens kunde stå och än mindre röra mig mellan butikshyllor och nu flera veckor efter får jag fortfarande inte på mig några fler av mina kläder än precis den där ena, ynka kjolen (fast i övrigt mår jag bra igen).<br /><br />Eftersom jag mest har häckat i soffan bland halvtomma tuttflaskor och drivor av hushållspapper så har det inte känts som något stort problem, men nu börjar det onekligen gå mig på nerverna. Jag kan ju inte ha bara ETT PLAGG* som jag kan bege mig ut bland folk i! Är det inte lite väl mycket Utvandrarna över det?<span style="font-style: italic;"> Nå, vänta lite medans jag drar på mig stadskjolen så kan vi åka sen</span>. Och nej, jag vägrar befatta mig med några graviditetsrelaterade plagg whatsoever. Och mjukisbyxor av alla de slag är också bara acceptabla på barnvagspromenader i skymning och snöstorm. Jag behöver nya kläder, som inte skulle vara preggokläder, men ändå lite <span style="font-style: italic;">förlåtande</span>, som man säger på tantspråk. Kläder som inte ställer några överdrivna krav på en midja, men som man ändå ser förhållandevis stylish ut i. Jag vet inte var man köper sånt och särskilt inte mitt i eftersviterna av nyårsrean, men jag känner hur huvudvärken kryper sig på bara jag skriver det här...<br /><span style="font-size:78%;"><br /><br /></span><div style="text-align: center;"><span style="font-size:78%;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjo7TTPI5FbKG6h2Ircut7iNWAOTxU-CknXrmofMIVxTewcm-QnSGWS01x4lOWdinPaORTYcePoJLsi08PtJibmkP5fOUebvhy4vm6wKF8gYbVAUG4nSbqq1N5pQJO4QkJKe0oz/s1600/_DSC3367.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 242px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjo7TTPI5FbKG6h2Ircut7iNWAOTxU-CknXrmofMIVxTewcm-QnSGWS01x4lOWdinPaORTYcePoJLsi08PtJibmkP5fOUebvhy4vm6wKF8gYbVAUG4nSbqq1N5pQJO4QkJKe0oz/s320/_DSC3367.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5560175515505503538" border="0" /></a>- My dear sir, would you bring me another one of those drinks, please?</span><br /></div><span style="font-size:78%;"><br /></span><span style="font-size:78%;">* Däremot har jag aldrig i mitt liv ägt så många par dyra och icke-noppiga strumpisar som nu. Varje gång jag kommer till stan och misslyckas med uppgiften att på under tio minuter (eller innan baby A. sätter igång med sin helt bedårande liggdans som betyder att snaaaart vaknar jag) köpa nåt nytt ute-bland-folk-plagg, så kompenserar jag med att åtminstone rafsa åt mig ett par strumpbyxor. Jag är övertygad om att det är något slags because I'm worth it-tänkande som slår lite snett där... </span>mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-66045972066158121932011-01-04T19:41:00.004+02:002011-01-04T20:28:50.027+02:00ineffektivOm livet med en tre-och-en-halvveckors har lärt mig något så är det att jag inte fattar hur bloggmorsorna funkar. De som verkar lyckas ha normala liv och gå på stan och bygga och inreda egnahemshus och svänga ihop middagar som de dessutom bjuder in <i>gäster</i> till och babyn är snäll och glad och hänger med lite där på sidan om. Jag är så djupt imponerad av sånt att jag inte vet vart jag ska ta vägen!<br /><br />Här äter vi frukost i skift nån gång efter tolv fast vi varit uppe sen fem eller sju, blir stressade om vi har dejt med rådis före halv ett och känner oss verkligt lyckade om vi lyckas få middag på bordet före klockan nio på kvällen. Tiden däremellan gör två vuxna precis just ingenting förutom att servera mat åt baby, byta blöjor, tvätta och hänga upp babys ständiga tvättberg och försöka hålla baby tyst och glad och nöjd och gärna få henne att sova nån timme nattetid så att nån annan också får göra det. Åtminstone föreställer jag mig att grannarna skulle uppskatta att få lite lugn och ro.<br /><br />Tv-soffan och dess näromgivning ser oftast ut som om kriget just tog en sväng förbi, jag har inte bäddat sängen på jag vet inte när och efter fem minuter på stan kallsvettas jag av stress över att baby a) ska börja panikskrika eller b) folk ska hosta på henne så hon blir jättesjuk.<br /><br />Hur GÖR alla andra? Hur är era babysar så snälla och fogliga att de bara hänger med som nån liten käck accessoar?mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-45748593496081263452010-12-31T12:25:00.003+02:002010-12-31T12:40:55.018+02:00världens finaste firar 3 och så är det visst nytt år igen ocksåIfjol den här tiden sammanfattade jag 2009 med att det på det hela taget varit ett rätt crappy år när inget minnesvärt hände och sen började 2010 och jag bloggade typ... ingenting på hela året. Nu sitter jag här med en brand new treveckorstjej som somnat i framstupa sidoläge iförd min egen gamla svamppyjamas och med intorkad mjölk i hela pannluddet och är bra mycket nöjdare med mitt liv än hon som var jag för ett år sen. Och då är jag inte ens nån babyperson! Åtminstone trodde jag aldrig att jag var det.mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-44009943958495485812010-12-01T09:17:00.002+02:002010-12-01T09:27:03.909+02:00DorisNågon slags Doris-kalender, the 2010-edition, finns på det vanliga stället, dvs. <a href="http://www.dorisdeluxe.fi/">här</a>. Jag tror att det kanske blir en lightversion, med förbehåll för alla möjliga eventuella pauser, uppehåll och plötsliga slut. Visserligen brukar julen alltid hänga lite löst för Doris men i år kan det nog komma att bli ännu mer så än vanligt. Hon är inte alls nöjd.mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-62496270378863765652010-11-09T11:42:00.003+02:002010-11-09T12:11:50.261+02:00ledig<div><br /></div><div>Babyn vittvättar sin första maskin (på sparkdräktsprogrammet, naturligtvis) och jag har lite långtråkigt. Jag betvivlar starkt att jag har saker så att det räcker för fem veckors tvättande och strykande och då har jag ändå en hel del.</div><br />Också i övrigt börjar vi bli ganska välutrustade: vi har vagn som man både kan sitta...<div><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8wqeTLOqWCo9jZJVBPHvktXxZsxY8DUnFVyqDcegG_dJSqLne6MqjRpptBdP4tPHNkQc_8sdfd7UBVZzbvHgfiCpVC4dAAtwCmGS9F7TeaG390VZ4UvwrnCOglsyyKUDnf6ut/s1600/IMG_2568.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8wqeTLOqWCo9jZJVBPHvktXxZsxY8DUnFVyqDcegG_dJSqLne6MqjRpptBdP4tPHNkQc_8sdfd7UBVZzbvHgfiCpVC4dAAtwCmGS9F7TeaG390VZ4UvwrnCOglsyyKUDnf6ut/s320/IMG_2568.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5537485506466337506" /></a>och sova i (Hunden demonstrerar här bägge funktionerna med samma glada humör)</div><div><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8BOQR-Y7K4Q8jLoVjyKIc5KzQznZWQObYFvUCjyle03Fzp04H7HyfOo5bOMKTduMTlgsSHgUf69mOfQZjzhIEGk6JLq8qg-v44BYytypQmH36ifaAkG40kajmIRUfnXNL-muU/s1600/IMG_2562.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8BOQR-Y7K4Q8jLoVjyKIc5KzQznZWQObYFvUCjyle03Fzp04H7HyfOo5bOMKTduMTlgsSHgUf69mOfQZjzhIEGk6JLq8qg-v44BYytypQmH36ifaAkG40kajmIRUfnXNL-muU/s320/IMG_2562.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5537485501785824802" /></a> ...samt en kombinerad bilstol och sån där grej som tyska turister sitter i på badsemestern. </div><div><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggGyz3IQt2rLqci4CYiWsLQFG2b3VqcBVOwsOOE7nGntiLm9x8_A-_Mas2y3n_lHz3j9v2gRAy2oRCW3sghxCmv-mWBVxVaYA09LYlsi58XFz-XKs39L5E2fZfvAJNkX0ioUNG/s1600/IMG_2678.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggGyz3IQt2rLqci4CYiWsLQFG2b3VqcBVOwsOOE7nGntiLm9x8_A-_Mas2y3n_lHz3j9v2gRAy2oRCW3sghxCmv-mWBVxVaYA09LYlsi58XFz-XKs39L5E2fZfvAJNkX0ioUNG/s320/IMG_2678.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5537485482348797922" /></a><br />Dessutom har vi ännu mera kläder och filtar och trasor och flaskor och krafs. Täcken och filtar och påslakan i all världens olika dimensioner, dock inga som passar ihop. Och en babybjörn-sele som babyn fått ärva av<a href="http://sivoe.wordpress.com/"> Siv</a> & co (tack!) och <a href="http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/90115997">Gulliver</a>-spjälis från ikea (nej, det bidde ingen dansk design-säng, det är mycket, mycket tragiskt). Och inom loppet av bara tre dagar gick babyn dessutom från att säkerställa sin <a href="http://www.brio.fi/ToPlay/0-18months/My_Very_First/30451000_PramToy.aspx">Very First (and second) Rabbit</a> till att inkassera även kanin nummer tre-sex. </div><div><br /></div><div>Rent materiellt börjar vi känna oss ganska redo.</div>mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-58028579979142311932010-10-21T10:06:00.002+03:002010-10-21T10:18:34.142+03:00oh crap!Inte nog med att den ansvarsfulla modern-to-be totalt GLÖMT BORT att förlossningsförberedelsen flyttats fram en vecka och alltså börjar ta-daa: <em>idag</em> och inte nästa torsdag. Vi är dessutom sjuka och extremt smittspridande bägge två. Någon slags finsk föreläsningsserie på samma tema som hölls för över en månad sen glömde vi också bort att gå på. Det börjar kännas som någon slags mental blockering det här. Baby kommer att få lov att stanna där den är, jag ser ingen annan lösning.mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-50368538213971959452010-10-05T16:45:00.002+03:002010-10-05T16:49:58.494+03:00den stora citrondöden 2010<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmnVNP3pAqf52J1pSN3siV6o7SBCcmH9tHMD5uTLntSaru61okYjMqdvldwFJ6-_bLABgTz2y1tv-EyX0KGbCJkFqY-NTN2tupL3zsjk42yYHRxxQsIkpOS1itST5Q83plav7T/s1600/IMG_2707.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmnVNP3pAqf52J1pSN3siV6o7SBCcmH9tHMD5uTLntSaru61okYjMqdvldwFJ6-_bLABgTz2y1tv-EyX0KGbCJkFqY-NTN2tupL3zsjk42yYHRxxQsIkpOS1itST5Q83plav7T/s320/IMG_2707.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5524558050592999586" /></a><br /><br />Hjärtskärande är vad det är. Jag blir alldeles beklämd av det karakteristiska lilla hårda ploppet mot parketten. Bara två kvar nu, jag önskar nästan att de också lossnar så snart som möjligt så att jag kan andas ut sedan.mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-56996600650869194732010-09-28T11:36:00.002+03:002010-09-28T11:51:02.485+03:00loppis igen... och jag var väldigt peppad där ett tag tills vi började bära in stora kassar med allehanda bråte och tröjor senast burna år 1991 ur förrådet. Hur är det ens möjligt att något plagg har hängt med så länge? Det var då jag blev en aningens aning modfälld, för det känns inte så särdeles inspirerande att för sjunde gången prismärka om och rada fram samma högar med "svarta finbyxor". Vad är det för fel på folk, behöver ingen svarta finbyxor längre? Lämpar sig för exempelvis arbetsintervjuer till jobb där det inte är så noga.<br /><br />En stor bubblare är för övrigt kategorin "misslyckade preggoplagg", finns i så gott som alla vedertagna storlekar och modeller. Inget passar, allt är misslyckat och så gott som oanvänt. Om man är snabb kan man få en pocketbok eller liten möbel på köpet.mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-39228189190834586882010-09-24T15:51:00.000+03:002010-09-24T15:44:24.342+03:00Men tänk på barnen i Afrika!Vi väntar på leverans av Fpa:s moderskapsförpackning och jag har surfat runt lite på olika forum för att försöka utröna hur länge det ungefär kan tänkas ta från det att man fått inlämnat sin ansökan. Nå, det hittar jag ingen info om och det är ju inte på nåt sätt brådskande heller, men jag är helt fascinerad över diskussionstonen på t.ex. kaksplus och suomi24. Man blir ju alldeles rädd: kritisera någon beståndsdel i mammalådan är nog det sista man ska göra, för om nån stackare vågar sig på det då griper omedelbart minst trettio personer in för att upplysa henne om hur SATANS JÄVLA OTACKSAM hon är (fast på finska då) och HUR MAN TÄCKS?! och HUR KAN MAN INTE FÖRSTÅ ATT FINLAND ÄR VÄRLDENS BÄSTA LAND ATT BO I?!?<br /><br />Nu har jag ju visserligen bestämt mig för att ta den där lådan jag också, så jag inser att jag därigenom diskvalificerat mig från att ha en åsikt, men ärligt talat: <span style="font-style: italic;">känns</span> inte mammalådan som en märklig krigstida relik? Det vilar en air av marthor och kyrkligt engagerade tanter i svarta hucklen och en oduglig slashas till far som supit upp lönen från bruket/kolgruvan redan innan klockan åtta på lördagskvällen kring hela den där mammalådan. De stora barnen hungrar och har trasiga skor och bleka nyförlösta moran ligger i den dragiga kammaren och tyar inte, och voilà: mammalådan saves the day! Tanken att inga spädisar ska behöva frysa ihjäl under sitt första halvår är ju i och för sig väldigt fin, men hela idén att packa ihop en laddning med grådaskiga unisexplagg känns som att den bygger på ett fattigdomssamhälle som lyckligtvis inte är så värst utbrett längre. Det känns helt enkelt inte som någon särskilt modern biståndsform.<br /><br />Och sen blir jag nästan lite provocerad av allt prat om vilken fantastiskt UNIK och FANTASTISK förmån det här är och hur PRIVILIGIERADE vi är här i Finland, för INGEN ANNANSTANS får man en mammalåda, minsann! Men varför är just mammalådan så fantastisk: det finns ju många andra former av bidrag och understöd också (studiestöd, bostadsbidrag, arbetslöshetsunderstöd, socialbidrag) som är nog så betydelsefulla och har ett mycket högre monetärt värde som folk tar emot utan att reflektera över att de förväntas gå runt och vara aktivt tacksamma och inte framföra några som helst åsikter om systemet. Varför är just mammalådan så helig? Är det för att det är grejer istället för pengar: att det känns mera som en personlig present till just mig och mitt barn?<br /><br />För visserligen kan det vara alldeles sant att mammalådan är unik för Finland, men åtminstone jag skulle gärna byta ut hela mammalådan mot det föräldraledighetssystem som de har i Sverige, t.ex.mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-8146078492718383682010-09-23T23:37:00.001+03:002010-09-24T09:13:00.376+03:00skåpNåja, här är det nu, in all of its ljusblåa glory. Dock har vi inte tänkt att det ska stå så där på snedden mitt i vardagsrummet. Jag vet inte riktigt VAR det ska stå, men inte där. Det torkar nu det sista och sen får HUNDEN och hans vänner flytta in på allvar och babyn bara vänta på mera krääsä.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZ-7NMUFZyNkZRciI22J05IV22Mri9-eHw-SUlhV-qcEfScfs-dY0fzdKHa5F4EK8cYb47LcLRzvBoKdKEmuIPgsa4hAvr-ujd_lXApyonNsJe5AYZnzzPvbfC6OOPn795CPVO/s1600/IMG_2698.JPG"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZ-7NMUFZyNkZRciI22J05IV22Mri9-eHw-SUlhV-qcEfScfs-dY0fzdKHa5F4EK8cYb47LcLRzvBoKdKEmuIPgsa4hAvr-ujd_lXApyonNsJe5AYZnzzPvbfC6OOPn795CPVO/s320/IMG_2698.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5520211228385612002" border="0" /></a>mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-83871935754363005002010-09-23T14:58:00.004+03:002010-09-23T15:18:33.102+03:00...Nånstans tackar jag ändå försynen som har gett hispiga mig en relativt lätt och smärtfri graviditet så här långt: speciellt tydligt blir det när jag läser om hur <a href="http://linn.peppar.fi/blog/55303">Linn </a>har det och inser att så kan det också vara. Usch. Kosmisk styrka till henne och duktiga envisa babyn som kämpar så duktigt! Själv läste jag två(!) förlossningsböcker på raken igår kväll och blev alldeles skakig bara av det rent teoretiska lidandet. Däremot tyckte jag att det var väldigt lustigt och särdeles förutseende av N. att ha kastat ner <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9151845016">Trotsboken</a> också i samma beställning. Ni ser, vi går systematiskt till väga här hos oss och har inte för avsikt att bli överrumplade av nån ostyrslig två-åring. Då blåser pappa dammet av trotsboken och vi är startklara på fem röda sekunder.mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-27904380321926381842010-09-22T14:49:00.002+03:002010-09-22T14:53:02.733+03:00life with a supreme beingUndrar ibland om det är sunt att vänta en halv dag för att få komma till och tvätta ett sängöverkast bara för att man inte vill väcka sin sovande katt? Det är inte direkt som hon inte skulle få ihop sina timmar ändå.mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-28405390695495734682010-09-21T20:08:00.001+03:002010-09-21T20:10:06.235+03:00systerbloggar igen. Jee, jee. Nya bloggen finns<a href="http://myapartmentstories.wordpress.com/"> här</a>!mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-8094733571873843202010-09-21T08:57:00.002+03:002010-09-21T09:08:55.512+03:00rådisJag tror det blev rätt oavgjort mellan mig och rådgivningen idag: lyckades uttrycka mitt missnöje med hur vi bollas mellan nya människor precis vareviga gång och bli av med nån slags oanmäld sjukskötarpraktikant som plötsligt bara dök upp ur ingenstans (fjärde nya sjukskötaren på lika många besök), men sen å andra sidan så var läkaren helt fenomenalt ointresserad av de krämpor och symptom jag försökte beskriva.<br /><br />- Jaja, men<span style="font-style: italic;"> annars</span> är allt bra då?, envisades hon innan hon demonstrativt vände sig till N. och undrade hur HAN hade mått då.mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-9972137613537849482010-09-20T08:43:00.003+03:002010-09-20T09:11:45.830+03:00skrotupplagUrsäkta mitt ständiga tjat över vår platsbrist men igår möblerade vi om hela dagen. Målet var att få in en hel massa funktioner - vuxensovrum, gästrum, kiddierum, bibliotek/arbetsrum och lagerlokal för semiantika möbler - i två ganska små sovrum och det går på sin höjd halvbra. Idéer som presenterats och förkastats hittills: vi skrotar vår 1,60:s säng och går ner på 1,20, vi skippar kontoret* "för jag ska ju ändå inte jobba" och N. tar med bordsdatorn till jobbet och bildbehandlar där, vi hänger babyn att sväva i en sån där indianvagga (alltså en <a href="http://www.mawok.se/">sån här</a> eller kanske ännu hellre en <a href="http://www.knoppa.se/knoppa_bilder_inspiration.html">sån</a>?) i taket samt för minst hälften av alla möblerna till Purmo, limbot där alla möbler väntar på nästa reinkarnation.<br /><br />Sånt som vi ännu funderar över: <a href="http://www.brio.net/BRIO_NET/Suomi/?url=http:%2f%2fwww.brio.net%2fBRIO_NET%2fSuomi%2fFurniture%2fNURSERY+TABLES%2fNursery+Tables%2f?b=4">vägghängt skötbord</a>? Funkar det? Kommer gipsväggen ner? Borde man ha ett vanligt istället och i så fall, var ska det stå? Måste man alls ha ett skötbord? Kan man få en färdigt rumsren baby? Och varför har Brio världens sämsta webbsidor som det inte ens går att länka ordentligt till? Och vart i hela friden har Manhattan slarvat vår bokning?<br /><br /><br /><span style="font-size:85%;">* fast ordet "kontor" är kanske aningen vilseledande, det handlar alltså om ett ganska litet skrivbord, en lådhurts och en stol. </span>mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-18326678.post-31277275015991879882010-09-18T22:07:00.003+03:002010-09-18T22:17:46.580+03:00baby wantsBabyn, som ämnar blir ett Mycket Bortskämt Barn, vill ha i princip allt från det danska märket <a href="http://www.sebra.dk/">sebra</a>. Allra helst vill den ha en sån här mycket fancy spjälis:<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhI5gF6HBwFJJCpYxkxkwEecFwWf0h9ILJmHnAhRWhkwWvgJj6y-zVlkxJwvTEo2MLouQFd25XGZi9cxLCLVtPq5lrzL7xHoUR-zzXPDvHmeIlskP8nnCaw5L56sgsj-LjY67Ot/s1600/2088.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhI5gF6HBwFJJCpYxkxkwEecFwWf0h9ILJmHnAhRWhkwWvgJj6y-zVlkxJwvTEo2MLouQFd25XGZi9cxLCLVtPq5lrzL7xHoUR-zzXPDvHmeIlskP8nnCaw5L56sgsj-LjY67Ot/s320/2088.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5518332559696540578" /></a><br /><br />...som man kan ta bort sidorna på och dra ut till 1, 50 lång när man blir större. Den vill också gärna ha sådana där färgglada små kubhyllor att sätta på väggen.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDppCbbyXXZ2NmczTVGRVW0ADTmfo4MebYM4KnW4oZU62qQtIYp95ki0_wNZFnhttND9zuwjJOZ8oUdXDVnYdz0LeLkRQEEdlFZnPFyCmm0kPqDswWp7BaBAQof6g0zUZI-SEO/s1600/2010-36.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDppCbbyXXZ2NmczTVGRVW0ADTmfo4MebYM4KnW4oZU62qQtIYp95ki0_wNZFnhttND9zuwjJOZ8oUdXDVnYdz0LeLkRQEEdlFZnPFyCmm0kPqDswWp7BaBAQof6g0zUZI-SEO/s320/2010-36.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5518332552503679298" /></a><br /><br />Mer sannolikt är väl att det kanske blir en virkad nallebjörnsskallra. Och nån mer prisvärd tråksäng, från typ ikea. <br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0I9mtEOjgamtNkmDUY9exkODbN5OY1FpEGdpbILA5K89JqA0F-quqdDhcaO0aVQUBJ_MTJwlZrTaxycAPDSAgFzgZc-NTfnsUy5iSDCsHN41v4sdPDAbbg8M8-QzRwg9WKMbo/s1600/product_thumb.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 224px; height: 151px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0I9mtEOjgamtNkmDUY9exkODbN5OY1FpEGdpbILA5K89JqA0F-quqdDhcaO0aVQUBJ_MTJwlZrTaxycAPDSAgFzgZc-NTfnsUy5iSDCsHN41v4sdPDAbbg8M8-QzRwg9WKMbo/s320/product_thumb.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5518333534508085762" /></a>mariahttp://www.blogger.com/profile/16640928465953315762noreply@blogger.com0