spooky

För ett par dagar sedan, när väggarna verkligen trängde sig på, pratade vi på skoj om hur det skulle vara om vi kunde flytta tillbaka till vår förra lägenhet i stan. Längtansfullt drömde vi oss tillbaka till utrymme och kvadratmetrar och högre takhöjd, hjälpkök och intressantare promenadvägar.

Så idag fick vi höra att vår gamla lägenhet blir tom! Gah! Nu är det knappast något vi kommer att göra... men timingen?!

Kosthåll

Frukost: ca 1 dl apelsinyoghurt, en överbliven varm smörgås, 4 pyttesmå tomater.

Mellanmål: lite hårda franska karameller

Lunch: halv burk ärtsoppa, en näve chips från mammas födelsedag

Mellanmål: två assietter röda vinbär

Förhoppningar på middag: Strawberry Delight-smoothie, räkröra, bröd och choklad med Lontoon Rae-godis.

Inga LCHF-priser till mig idag, tippar jag?

Fernissa

Hyllfärgen var inte alls nån snäll och lättslipad vilken-som -helst-färg, utan fernissa. Fernissa är så gott som omöjligt att sandpappra. Bara så att ni vet.

Just say no, liksom.

mera skåp

Igår var jag ute på Eurokirppis vid Länsikeskus och "fyndade" en slags bokhylla: skåp nere och tre hyllplan och stor och stadig som jag vet inte vad i gedigen fulfuru och med flagnande färg i nyansen "mörkt ädelträ" (visste ni att det finns färg som ser ut som femtiotalsfejkträ? Alltså inte bets eller nån slags laminat eller plast, utan FÄRG? Det visste inte jag). Där står den och väntar på att sambon och valfri stackare till vän ska baxade den i någon bil och frakta hem den och att ovan nämnda hårt prövade sambo ska slipa den, sandpappra, måla med grundfärg och någon trevlig nyans som jag pekar ut. Kanske ljusblå? Och sen ska jag pipa "blev den inte FIIIN?" Och han ska stå bredvid och nicka och se ut som han genuint håller med, medan han undrar hur det gick med stilrent och avskalat. Och det kommer att bli så himla bra.

Sedan flyttar giraffen Sophie in.



Det gör även hunden Hunden med sin magiska monokel.

Hej, jag har inte skrivit här på så länge att jag nästan inte kom ihåg hur man gör. Och det säger jag inte för att vara melodramatisk, utan jag satt verkligen med firefox öppet en lång stund och bara stirrade på den där rutan och tänkte: "hhmm, vad kan man skriva in där för att ta sig till sin blogg och kunna skriva i den". Typ så. But it's all coming back to me now, så nu ska det nog gå bra.

Jag har varit upptagen med allt möjligt nu under våren, eller "upptagen" låter för businessaktigt kanske, men i vilket fall som helst allt för distraherad för att skriva. Nu kanske jag vågar mig på ett litet försök igen, men jag lärt mig av min katt och lovar inget. Vi får se hur det blir helt enkelt.

---

Ps. Har ni märkt att det verkligen BLEV sommar trots allt? Jag tycker det är helt fantastiskt. Jag har blödande, söndertrasade hälar och blodiga skor och jag tycker allt är så himla bra. Snart är arbetsdagen slut och då ska jag hasa ett par hundra meter till torget och köpa jordgubbar. Sen får vi se hur jag tar mig därifrån. I morse hann jag gå från Domkyrkan till Divaani innan jag fick skavsår, och det är ju trots allt en promenad på flera hundra meter...

---

Ps 2. Jag har nyss varit i Stockholm så nu vill jag flytta till Sverige igen. Nån som har nåt tips på vad jag ska göra där, förutom att dricka gott svenskt mineralvatten? Danmark går också bra. Eller så någonstans tropiskt, typ söderhavsö, fast då är sannolikheten stor att jag bara bränner mig så det kanske är lika så bra att jag hoppar över det.

---

Ps 3. Och när jag kom tillbaka till stan igen så var det söndag och klockan var bara lite över sju och staden var solig och varm och alldeles och träden var skirt gröna och nån enstaka tulpan stack upp här och där och då blev jag sådär melankolisk som jag bara blir av sommar i stan (i motsats till sommar ute i förorten eller på landet som inte alls ger de där bittersweet-känslorna), jag vet inte vad det är, men jag tror att det är nära besläktat med den känsla som får folk att redan nu hotfullt börja mässa om att snart, snart är det midsommar, snart svänger det...

need to get out more

Men se här: jag har BÅDE varit på lokal OCH haft kameran med! Att båda dessa villor uppfylls samtidigt inträffar cirka en gång per decennium (så nu är 10-talet överstökat, puh...). Jag fick mat och rödvin!



Och det är allt som krävs för att jag ska börja göra funny faces.



N. var också med men intog en mer avspänd och seriös attityd. (Trots mat! Och rödvin! På LOKAL!)



Och Gunilli var för ovanlighetens skull på besök i stan - yee!

the joys of the radhusliv

Hej - det är tänkbart att jag alldeles har slutat blogga, väldigt ofta ser det inte bättre ut. Alldeles extra tydligt är det att jag inte kan blogga vid minusgrader, det är som om att när jag en gång väl har etablerat att det är kallt och skitkallt och snöigt och blåsigt och på alla sätt rent av för överjävligt, så har jag liksom inget mer att säga... Allt är redan sagt, det finns inget att tillägga. Men kolla nu, nu utlovas det plusgrad och jag är helt oresonligt spänd och förväntansfull inför utsikten till snöblandat regn! Det är lite sjukligt, jag vet.

Och imorgon är det fredag, och då har husbolagets busybodies bestämt att vi ska ha snöröjningstalko på taket - på en fredag kväll! Det är då man tänker att det där att bo i lägenhet inne i stan nog inte var så dumt ändå.

rastlös

Har placerat mig själv på någon slags permanent stand-by i väntan på att världen ska bli varmare och på det hela taget en mera dräglig plats. Igår var vädret det varmaste det har varit på månader: bara - 2. Småfåglarna dök upp igen, jag har inte sett dem på evigheter och trodde att alla var döda, Viiru låg kollapsad på magen i en snödriva (har inte sett honom på evigheter, trodde att han...) och jag klädde mig i tyllkjol och målade alla naglar i knallgult. Vår egen katt var ute på gården en lång stund, visserligen utplacerad på en varm pinnstol och inga tassar vidrörde någonsin det motbjudande vita - men ändå: ute. Alla bjöd vi till bäst vi kunde och ändå var det minus 11 i morse igen.

Tar den här s.k. Riktiga Vintern (TM) någonsin slut?

"mjaha...

lite trallvänliga franska poppojkar kanske är vad som krävs för att få igång den här dagen?" (sade hon smått desperat när klockan redan hunnit bli 16.05)

- gör någonting? det är klart att den gör någonting!

Jag brukar försöka jobba hemifrån en dag i veckan och vissa dagar går det alldeles strålande, inte så att jag direkt faller i trans och jobbar koncentrerat från den sekund N. smäller igen dörren bakom sig tills han kommer hem igen där kring femtiden, men ändå. Jag jobbar, jag är koncentrerad och får lika mycket gjort på en dag som under två-tre halvbra dagar på kontoret.

Men så ibland så har jag såna här dagar, när jag inte får någonting gjort och hemmet bara distraherar mig. Jag snurrar runt och plockar upp en kopp och får syn på en tråd på golvet och sätter ner koppen bredvid tv:n och plockar upp den istället, slänger tråden, glömmer koppen på diskbänken, inser jag kanske borde torka vardagsrumsbordet men kommer av mig och börjar vika ihop en tröja innan jag börjar tänka att kanske borde tröjan inte alls vikas utan tvättas och så sätter jag tröjan i tvätten och ser någon blomma som behöver vattnas och sen nån till jäkla kopp. Och det är vissnande krukväxter och muggar och tröjor överallt och jag blir till en väldigt ineffektiv evighetsmaskin.

koreaklänning och sportande

Den koreanska klänningen gjorde storstilad entré med kurirtransport direkt till dörren så tidigt på morgonen att jag inte ens var påkädd. Den var förpackad i fyra lager superseg asiatisk plast och det mest energiska tejp jag någonsin mött. Men den passade! Och var fin! Och jag fick ett armband med som present (och är uppenbarligen väldigt lättköpt på så sätt att jag helt snällt låter mig imponeras).

Däremot är jag lite tveksam till om jag är vuxen nog att ha en klänning med vit krage som ska kemtvättas à 21,45 per gång. Min inre student kvider upprört att det är nästan halva klänningspriset(!) för en ynka tvätt och jag som är så oförsiktig, medan mitt mogna, yrkesarbetande jag strängt väser att vi är vuxna nu och vill vi ha klänningar i andra material än sån där otäck stretchjersey så är det kemtvätt som gäller och det får vi finna oss i.

Och veckans andra obsession: Linnas träningsskola. I love it, jag gillar det där rent teoretiska greppet. Det påminner mig om Kalle Ankas (eller var det möjligen knattarnas?) simskola som gick som serie i min yngsta fasters gamla Kalle Anka-tidningar från det tidiga 70-talet. Teoretiskt sportande tilltalade mig redan då, att slippa plaska runt +12 gradigt vatten utan att lära sig crawla enbart genom att kika på lite tecknade figurer. Nu lärde jag mig i.of.s. aldrig att crawla riktigt heller, men ändå.

vardagen börjar/älska asien

Trots att jag började jobba lite smått redan i måndags så försöker jag dra ut på jullovskänslan in i det sista och intalar mig själv att det verkliga allvaret och vardagen inte börjar riktigt ännu, utan sen, kanske först på måndag. Då är det slut med att sitta i soffan och dega framför gamla Buffy och Charmed-avsnitt precis all ens vakna tid, utan då är det dags för hm, storverk, typ. Fast å andra sidan har vi redan inlett misären genom ett beslut att låta januari bli en sprit- och godisfri månad. Fast jag omförhandlade villkoren i sista stund och har ätit chokladkonfekt fram till och med den tredje, så utan godis har jag bara varit i tre dagar, men åh vad jag kommer att sakna mitt bubbly och mitt lösgods (yes, intas helst tillsammans).

Och på tal om att bo någonstans där vinterliv är en prestation: jag väntar på en Wednesday Addams-klänning från sydkorea och någon sänder mig så fluffiga och poetiska mejl och är alldeles utom sig av sorg och bedrövelse över att this trouble will not happen between us. Mitt paket har tydligen "been delayed by heavy snowfall" och att det har snöat så mycket att posten inte tagit emot några paket. Och man tänker att ojdå, visst har det ju snöat, men kom igen, sååå mycket? Och sedan fortsätter det med: " Anyway we can't say any word to you. Because we know your mind." Och det är så fint, att de känner mig så bra, men samtidigt låter det väldigt mycket som såndär låtsaspoesi som slumpgenereras fram för att ta potensmedelsreklam genom spam-filter. Men så goglar jag lite och se här! De skojar inte. De pratar inte om mitt postkontor, de pratar om att deras post har säckat ihop och inte tar emot inkommande uppdrag.

Och jag känner nästan att jag borde trösta: det är absolut ingen brådska. Skicka när ni hinner, när vägarna är framkomliga och körsbärsträden blommar. Jag borde ändå gå ner tio kilo först, så det är absolut ingen stress för min del.

Månadens projekt: rensa ur min bokhylla. Uff.

Kyla

Det är så kallt, så kallt, så där att huden spricker sönder och man borde klä på sig ordentligt, men det gör man inte för man har inga sådana kläder som är bekväma, utan hellre fryser man än att man sitter på jobbet en hel dag och svettas med rörelseförmågan hos en michelingubbe (och nu blev jag tvungen att googla, för jag förstår inte vad det är som han har på sig för slags ehum, svepning? Vad är det där vita? Är han en överviktig modern mumie?).

Jag upphör aldrig att förvånas över hur det kan vara skitkallt i dagar och veckor och att allt ändå försiggår precis som vanligt. Parkeringshus är fulla med bilar och man tänker hur har de inte vett att hålla sig hemma? På gården sitter ungar i snödrivor och deras mamma står bredvid och är pigg och glad och pillar på sina skidor och pensionärstanterna tassar på av och an och byter ljus i lyktorna, i luddiga crocs på sina ishala betongtrappor, de är lårbenshalsfrakturer waiting to happen och jag går förbi och förstår inte att de är ute när de inte behöver och att när jag är pensionär så blir det nog inga lyktor, tough shit. Men de är pigga och glada de också. Jag känner mig som en bortbyting. Jag är varken pigg eller glad och jag tål inte den här isande kylan och tanken på att man ändå förväntas prestera och bete sig precis som vanligt. Jag vill bo i ett sådant där land där det utlyses undantagstillstånd när det blir kallare än minus fem och mer än sju centimeter snö på marken och där det följaktligen är helt okej att stanna hemma från jobb och skola. Jag vill att man får credd och beröm och tapperhetsmedaljer för att man trots allt stiger upp och öppnar ytterdörren. Jag vill ha lite erkänsla för hur fullkomligt onaturligt det är att bete sig så.

2009

Jag tänker inte göra någon överblick över decenniet som gått och inte någon årsbästa-lista heller. Hela -00-talet känns konstigt vagt och karaktärslöst och 2009 var helt enkelt inget vidare bra år, sådär som helhet. Jag har nog inte haft ett så ledset och ångestfyllt år sedan tja... 1999, och undrar nu om det är någon slags trend, att jag kanske inte är så värst förenlig med år som slutar på nior?

I vilket fall som helst så är jag redo för att testa 2010 nu.

mera jullov

Vi har firat jul i nästan en vecka nu, med mysbelysning och aldrig sinande godisförråd och oförargliga matinéfilmer och Anna Pihl på dvd. Det var trevligt.



Men sen, se här, detta är vad alldeles överlånga jullov i kombination med tantfavoriten päronkonjak kan göra med en:



Mitt i allt finner man sig själv virkandes s.k. mormorsrutor, som hemma hos oss mer är kända som farmorsrutor. Mommo handarbetade ordentligt, med tunna trådar i vuxna, mer subtila färgnyanser, medan fammo var den som var benägen att råmsa på med skrikiga ullstumpar. Eftersom jag aldrig annars stickar så ägde jag ju inga restgarner, så jag blev tvungen att köpa tio nystan fullprisgarn på mellanrean. Mamma har redan en kubik garn garn, så hon köpte bara sju nya ("ni gör verkligen allt ordentligt när ni en gång börjar på", var pappas enda kommentar när han ombads beundra). Jo.

Och i de ivriga efterforskningarna efter en virknål begravde vi dessutom systerns nyckelknippa under mitt förra handarbetesprojekt, en halvfärdig tröja som jag påbörjade under påsklovet när jag gick i tvåan i gymnasiet. Och där blev den kvar, i säkert förvar, när systern åkte.

Nu är jag tillbaka i stan igen och tittar på allt mitt garn, som ligger nerpressat i en snygg tygkasse med husmorsuggletryck (för handarbetspåsen är det viktigaste, säger mamma) och försöker förstå hur jag riktigt tänkte. Jag tänker också att det är en väldig skillnad på att virka två rutor och att virka tvåhundra.

jul

detaljer - i brist på både blobbar och idéer

Första man på plats vid krubban förstod aldrig att han skulle ha med sig några presenter.

Lindsay har visserligen ett fint loppisäpple, men hon har inga som helst planer på att lämna det ifrån sig.

Inte ens fast man teasar med att duka upp blå pepparkakor på pandaduken...

Celeste är inte bara drottning, utan även chefsbibliotekarie. Hon gör det för upplevelsen snarare än för pengarna.

Hästen är sur på den där jobbiga bruden som aldrig slutar piruetta och ge honom lite morötter.

Kajsa har ställt sig till jul. Hon gillar bling!

Till Simons & Tomas stora förskräckelse inreder vi skamlöst med sprit. På något som nästan kan benämnas ett vitrinskåp! Till mitt försvar vill jag dock säga att vi varken äger några troll eller någon sådan där halmgris.

light blobs

En av mina absoluta Flickr-favoriter är i.Anton. Jag vill också kunna ta bilder som dessa! Kan någon vänlig själ ge mig lektioner i hur man gör sådana där fina pluppar och bubblor i olika färger, för att inte tala om hjärtan? Jag är snäll och lättlärd men har kort tålamod, ett obefintligt tekniskt intresse och en simpel liten pocketkamera.

Jag brukar använda mig av datorns inbyggda bildediteringsprogram (Iphoto), poladroid - ett program man kan ladda ner gratis som gör fejkade polaroidbilder - och ett annat roligt gratisprogram som får bilderna att se ut som om de legat på en solig vind i fyrtio år, men jag kan inte göra bubblor och jag känner att mitt liv inte är riktigt komplett utan bubblor...

utdrag ur önskelista - the glam edition

Eftersom det snart är jul tänkte jag att det är dags att sammanställa årets önskelista:

liten svart miu miu-klänning

lapptäckessoffa, för att det är svårt att få för många soffor (?)

trapets (alltid, alltid lika aktuellt)

guldfiskdamm (i nödfall går det med karpar också)

...och av någon outgrundlig anledning kom jag att tänka på boken om Kriktor

fågellampa från anthropologie

Sofia Coppola-vin, stört omöjligt att få tag på

Stadslägenhet i ett gulrappat hus i valfri europeisk storstad med behagligt klimat och trevliga caféer.

Tänk er mig där på dendär balkongen iförd miu-miu med Kriktorboken i ena handen och vinburk i den andra. Verkar det inte ganska trevligt? Guldfiskdammen föreställer jag mig ligger på innergården. Det är därför den inte syns.


Ps. Sen tycker jag att klassiska karuseller också är rätt fina, men en sån tar sannolikt för mycket plats - såå stor är nog inte gården.

time warp

Ni vet hur rumtiden ibland kröks och är helt ur synk och då kan det gå så här: att olika aspekter av ens jag plötsligt bara kolliderar och Luke Perry har huvudrollen i en Killers-video.