Jag brukar försöka jobba hemifrån en dag i veckan och vissa dagar går det alldeles strålande, inte så att jag direkt faller i trans och jobbar koncentrerat från den sekund N. smäller igen dörren bakom sig tills han kommer hem igen där kring femtiden, men ändå. Jag jobbar, jag är koncentrerad och får lika mycket gjort på en dag som under två-tre halvbra dagar på kontoret.
Men så ibland så har jag såna här dagar, när jag inte får någonting gjort och hemmet bara distraherar mig. Jag snurrar runt och plockar upp en kopp och får syn på en tråd på golvet och sätter ner koppen bredvid tv:n och plockar upp den istället, slänger tråden, glömmer koppen på diskbänken, inser jag kanske borde torka vardagsrumsbordet men kommer av mig och börjar vika ihop en tröja innan jag börjar tänka att kanske borde tröjan inte alls vikas utan tvättas och så sätter jag tröjan i tvätten och ser någon blomma som behöver vattnas och sen nån till jäkla kopp. Och det är vissnande krukväxter och muggar och tröjor överallt och jag blir till en väldigt ineffektiv evighetsmaskin.
Wednesday, January 20, 2010
- gör någonting? det är klart att den gör någonting!
Upplagd av maria kl. 12:54
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 kommentarer:
Och så hade man den låten i huvudet resten av dan... Vad säger det om mig att jag fortfarande vet vad det var som maskinen egentligen gjorde?
Jag är en likadan evighetsmaskin. Ingenting blir någonsin klart för jag kommer alltid på nåt annat som också borde göras. Det är likadant på jobbet, så nu har jag faktiskt börjat göra upp listor i min kalender för att överhuvudtaget klara av att slutföra något.
Post a Comment