Hej, jag har inte skrivit här på så länge att jag nästan inte kom ihåg hur man gör. Och det säger jag inte för att vara melodramatisk, utan jag satt verkligen med firefox öppet en lång stund och bara stirrade på den där rutan och tänkte: "hhmm, vad kan man skriva in där för att ta sig till sin blogg och kunna skriva i den". Typ så. But it's all coming back to me now, så nu ska det nog gå bra.
Jag har varit upptagen med allt möjligt nu under våren, eller "upptagen" låter för businessaktigt kanske, men i vilket fall som helst allt för distraherad för att skriva. Nu kanske jag vågar mig på ett litet försök igen, men jag lärt mig av min katt och lovar inget. Vi får se hur det blir helt enkelt.
---
Ps. Har ni märkt att det verkligen BLEV sommar trots allt? Jag tycker det är helt fantastiskt. Jag har blödande, söndertrasade hälar och blodiga skor och jag tycker allt är så himla bra. Snart är arbetsdagen slut och då ska jag hasa ett par hundra meter till torget och köpa jordgubbar. Sen får vi se hur jag tar mig därifrån. I morse hann jag gå från Domkyrkan till Divaani innan jag fick skavsår, och det är ju trots allt en promenad på flera hundra meter...
---
Ps 2. Jag har nyss varit i Stockholm så nu vill jag flytta till Sverige igen. Nån som har nåt tips på vad jag ska göra där, förutom att dricka gott svenskt mineralvatten? Danmark går också bra. Eller så någonstans tropiskt, typ söderhavsö, fast då är sannolikheten stor att jag bara bränner mig så det kanske är lika så bra att jag hoppar över det.
---
Ps 3. Och när jag kom tillbaka till stan igen så var det söndag och klockan var bara lite över sju och staden var solig och varm och alldeles och träden var skirt gröna och nån enstaka tulpan stack upp här och där och då blev jag sådär melankolisk som jag bara blir av sommar i stan (i motsats till sommar ute i förorten eller på landet som inte alls ger de där bittersweet-känslorna), jag vet inte vad det är, men jag tror att det är nära besläktat med den känsla som får folk att redan nu hotfullt börja mässa om att snart, snart är det midsommar, snart svänger det...
Tuesday, May 18, 2010
Upplagd av maria kl. 14:50
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 kommentarer:
Jag älskar sommar-i-stan-känslan! Fast här får man aldrig någon sån känsla, jag antar att staden är för liten. Det känns som vanlig på-landet-sommar:)
Välkommen tillbaka, förresten!
Jag också, men jo, det krävs en viss storlek på staden, det är därför som det inte funkar i förorten heller. Det ska liksom märkas att naturen kämpar ur underläge, om det bara är grönt överallt är det inte alls samma sak.
(Och tack.)
Välkommen tillbaka! Jag har saknat dig på bloggen.
Jag vill också ha jordgubbar idag, men så här på landet finns det nog inte på en vanlig tisdag.
Yay, ett inlägg!
Jag vet precis vad du menar med sommar-i-stan-melankoli. Jag har ingen aning om vad det beror på men jag kan också få den känslan. Och inte här hemma i skogskanten, men ofta på gamla hemmet vid Allégatan.
jag njuter av sommar på landet, blommorna blommar det är grönt och skönt:) Lite sirener från brandkårshuset bredvid så kan man få stankänslan typ nästan... fast okej, lite sommar i stan känslan saknar jag nog här.
Welcome back!
Vilken nostalgi. Åbosommar. Jag minns den där gången ett fyllo ramlade i ån när vi drack öl på Svarte Rudolf. Ack.
Mamma: det fanns inte här heller, vi var så sent i farten att torget hade stängt. Men idag har vi tydligen båda köpt,var och en för sig! Mums.
Siv: Jo, Allégatan är ett utmärkt exempel och området kring akademin och, för mig, Sirkkalagatan, Gertrudsgatan och där omkring.
Enola: landet är också skönt, men... annorlunda.
Fairy G: Ljuva minnen från ungdomstiden? Fniss.
Post a Comment