koreaklänning och sportande

Den koreanska klänningen gjorde storstilad entré med kurirtransport direkt till dörren så tidigt på morgonen att jag inte ens var påkädd. Den var förpackad i fyra lager superseg asiatisk plast och det mest energiska tejp jag någonsin mött. Men den passade! Och var fin! Och jag fick ett armband med som present (och är uppenbarligen väldigt lättköpt på så sätt att jag helt snällt låter mig imponeras).

Däremot är jag lite tveksam till om jag är vuxen nog att ha en klänning med vit krage som ska kemtvättas à 21,45 per gång. Min inre student kvider upprört att det är nästan halva klänningspriset(!) för en ynka tvätt och jag som är så oförsiktig, medan mitt mogna, yrkesarbetande jag strängt väser att vi är vuxna nu och vill vi ha klänningar i andra material än sån där otäck stretchjersey så är det kemtvätt som gäller och det får vi finna oss i.

Och veckans andra obsession: Linnas träningsskola. I love it, jag gillar det där rent teoretiska greppet. Det påminner mig om Kalle Ankas (eller var det möjligen knattarnas?) simskola som gick som serie i min yngsta fasters gamla Kalle Anka-tidningar från det tidiga 70-talet. Teoretiskt sportande tilltalade mig redan då, att slippa plaska runt +12 gradigt vatten utan att lära sig crawla enbart genom att kika på lite tecknade figurer. Nu lärde jag mig i.of.s. aldrig att crawla riktigt heller, men ändå.