previously skabbig loppislampa in brand new habitat

Vi skulle egentligen bara åka och titta var det fanns flest kunder för att kunna välja det bästa stället att sälja våra egna gamla kläder och saker på och jag var egentligen inte ens intresserad, men han borde verkligen ha vetat bättre efter alla dessa år och loppisturer. Udda lampor, färgat glas! Yes! My preciousss! Come to me!

Och då köpte jag inte ens den stora Jesustavlan åt mamma fast den var såå rätt: En äppelkindad Jesus med prydligt sprejade mörkblonda lockar och antydan till läppglans sitter ute på en skotsk hed (eller kanske snarare kinesisk av färgskalan att döma), iförd korallröd-rosa (!) kåpa och en kungligt blå sjal käckt kastad över ena axeln och klappar en fårskock. Den var huge och hade fejkguldram!

Eurokirppis har som vanligt de finaste grejerna och luktar minst lump, vilket talar starkt för dem, men kassatanterna är alltid lika sura och tvära och idag sålde de någon stackares läderjacka för 2 euro, fast det var helt tydligt och de var medvetna om att tantena i Vera, Ellen och Cecilia-maffian antagligen själva pillat bort den riktiga prislappen och nödtorftigt klämt fast fejklappen. Jackan pep till och med i stöldporten och jag har svårt att tro att någon betalar extra för ett stöldskydd att sätta i ett plagg man har tänkt sälja för nån euro. Jag hatar den typens fräcka snatteri: folk har flera gånger gjort samma sak mot mej, tagit t.ex. någon så gott som oanvänd, finare tröja och sen bytt prislapp med något HM-linne man säljer för 50 cent. Vips sparar man helt käckt någon euro och oftast har ju de som sitter i kassan inte någon chans att veta om det är fusk eller inte, men den här tanten var helt medveten om att det var fel lapp, men sålde den ändå. Så Euro-kirppisen föll bort, vi får väl åka till Manhattan som vanligt.