Tuesday, January 27, 2009

and while I'm on a roll...

...så finns det för all del en hel massa annat också med världen i stort och da internet i synnerhet som jag känner en viss skepsis inför.

Som nu det här nya på Facebook: att man förväntas bestämma sig för om man gillar vad alla andra har för sig? Är det nödvändigt? undrar jag och känner mig som min far när han är på sitt mest trotsiga och kverulantiska humör. Är det inte trevligare och mer personligt då att skriva en kommentar om man tycker något var särskilt fyndigt och intressant, istället för att klicka på "tumme upp" -ikon och så får någon infon att Maria minsann Likes this. Jaha, liksom? Betyder det då att jag på något sätt tar avstånd från allt annat folk har för sig? Blir folk ledsna om man avstår från att tjoa att man tycker om deras aktiviteter? Så... stressande. Men seriöst, nån måtta får det väl vara på passiviteten i umgänget även på internet. Och är inte "tumme upp" den fulaste grafiska symbol som någonsin skådats? Iiik!

Och så Google då: what's the deal med det här nya att Google alltid helt nonchalant tar för givet att man stavar som en kratta (vilket man förvisso ofta gör) och som topp-2 träffar slänger fram något helt annat ord än det man egentligen sökte efter? Why, oh why kommer något man faktiskt inte sökte efter högst uppe på paradplats? Är det inte seriöst ologiskt? Är det inte dessutom mycket mer sympatiskt att anta att folk ändå söker på det som de verkligen är intresserade av, istället för att rakt av avfärda alla som snurriga dyslektiker? Jag som har liten skärm hatar de där topp-2 träffarna som jag alltid blir tvungen att scrolla förbi för att hitta något som kanske är relevant nånstans långt nere på sidan.

Sign.
Gnällig tant som inte har något bättre för sig.

10 kommentarer:

när det börjar said...

Men alltså. Nu blir jag ju helt förvirrad. Föreläste nyss om Facebook och inte visste jag något om några tummar. Fortfarande hittar jag inga tummar. Inte för att jag tror att jag behöver elelr vill ha dem men...

Maria said...

I newsfeeden finns det ju möjlighet att kommentera det som folk har för sig? Efter "Comment" finns nu även "Like", och om du klickar på det får personen i fråga en kommentar med "X likes this." och du själv får "You like this." Och så liten "Tumme upp"-ikon (rysningar!) till det. Ångrar man sig kan man till råga på allt "Unlike" det man just gillade. Det är en ny feature tror jag, jag fick den i fredags (?), syster nån dag senare... så den borde nog dyka upp om den ännu inte gjort det.

när det börjar said...

Då får jag hålla ut lite till. Den har inte dykt upp än.

linda said...

Syster har inte alls fått like-funktionen eller tummen-upp-ikoner ännu...det är nog bara du som är utvald.

maria said...

men, men.... va? Vem var det som sa att de hade fått det då, jag trodde det var du???

Men om jag tummar upp din status då, ser du det då ens?

Fairy G said...

Jag har inte heller några tummar. Så fräckt.

maria said...

Men söta öde, jag som inte ens vill HA några tummar! :)

Orange said...

Du har väl skrivit så mycket om att ha eller inte ha tummar i din julkalender genom åren så du fick...

Stressande var just det jag upplevde FB som. Speciellt folk jag EGENTLIGEN inte ville "vara vän" med men inte täcktes säga nej åt.

Nu efteråt har jag kommit på en massa folk jag borde ha letat efter, då hade jag bara såna som jag annars hade kontakt med. Kanske jag borde komma med, men förklädd? :)

maria said...

Orange: ja, kanske det? Någon slags kosmisk belöning menar du?

Jag är nog inte så populär så jag har inte riktigt de problemen, men sen går det ju också att ställa in så att olika människor ser olika saker av ens profil (t.ex. kollegor och andra som man kanske inte vill avslöja allt för...). så man kan ha "vänner" som egentligen inte har tillgång till just någon info om en, ifall det känns bäst så. Själv ser jag det inte alls som stressande, men dels har jag ett jobb som annars håller mej vid datorn hela dagarna och dels så gör jag inte en massa tester och annat av någon allmän pliktkänsla...

Orange said...

Jag menade inte att jag är "populär", men det hände sig att folk man spelat teater med för 10 år sen, men aldrig umgåtts med privat, tyckte att vi var vänner... Sånt.