Konnichiwa!

Igår började japanskakursen. Det var jag och två forskarstuderande från ÅA och en rullstolsbunden pirat och hur många 17-åriga J-poppare som helst. Manganerdkillar och svarthåriga tjejer som satt och skrev saker med tuschpenna på kompisens arm. Det var exotiskt, jag kände mej som om jag i misstag hamnat på ungdomsgården. Vi fick säga bokstäver i kör och så tittade vi på propagandafilmer om drakflygning, konstiga fiskar och nåt groundbreaking kompositmaterial för flygplansindustrin.


Läxa till nästa gång: lära sig räkna till tio. Tack och lov behöver vi inte kunna skriva nåt, bara rabbla.