thank god it's Friday

Vi har omstrukturerat oss på jobbet, så nu jobbar jag på sätt och vis som en frilans: kan påverka mina egna tider och får lön efter vad jag rent konkret presterar. Det lät som en så bra idé och jag såg framför mig sovmorgnar och att kunna äta frukost i lugn och ro innan man sedan vid en tiotiden lojt bänkar sig framför datorn med en stor mugg kaffe och katt, redo för att möta världen på distans. Jag hann också börja fantisera om långa lunchpauser på stan och lediga eftermiddagar med promenader i vårsolen. I min personliga föreställningvärld var det alltså en stark betoning på all den där extra ledigheten jag trodde jag skulle komma att ha.

Nu har jag upplevt tre dagar av det nya systemet; av dessa tre dagar har jag varit på plats kl 8 varje morgon, jobbat flera timmar extra två av kvällarna och hunnit äta lunch bara en gång. Reality sucks.