Jag har jobbat så duktigt och hårt och mycket att jag inte har hunnit blogga! Och inte har jag hunnit maila heller! Eller ens slösurfa! Jag har varit något alldeles fruktansvärt effektiv att jag nästan skrämmer mig själv. Alltid när jag suttit vid datorn har det varit fråga om textproduktion av det mer seriösa slaget. Det känns lite konstigt. Jag är inte van vid att det ska vara på det viset och vet inte riktigt om jag tycker om det.
Ingen har missat särskilt mycket dock. Jag försöker fortsättningsvis lura mig själv att det är vår och har både hunnit inleda jordgubbsäsongen (tadaa!) med mitt livs första egyptiska gubbar som tyvärr både såg ut och smakade som äpplen mer än något annat. Men nevermind, det är själva jordgubbskänslan som räknas och det har varit ett långt och plågsamt uppehåll sedan förra säsongen avslutades någonstans kring lillajul. Jag blir rastlös och beklämd när det inte finns jordgubbar; så länge man får tag på dem så är det sommar och varmt åtminstone nånstans på klotet så det finns hopp om att världen ännu tar sig, men när de inte alls syns till så vet man aldrig... Sedan finns det sådana som inleder säsongen nån gång runt den första juli också för att de rynkar på näsan åt allt som inte är finska gubbar. Men jag har aldrig varit någon jordgubbspatriot så jag är jorbgubbslycklig oavsett.
Det andra vårtecknet är att jag har sått små, små frön också. Egentligen ville jag ha basilika, men några sådana frön hade vi inte så det blev rucola, tagetes och penséer istället. Resten skulle sås på friland i april så valet föll sig ganska naturligt.
Vi har också varit och tittat på en ny lägenhet. Den hade ett underbart läge och var fin (och dyr), men lite liten och hade precis jämt fyra små garderober. Vad för slags människor klarar av att bo så? Inte vi. Vi har en massa grejer och alldeles i synnerhet sådant som lämpligtvis förvaras i skåp. Jag börjar kallsvettas bara av blotta tanken på att jag och kylväskor och datasladdar och julprydnader och allt ska samsas i vardagsrummet. Hur kan det vara tänkt så? Är det ingen annan som äger fult uddaskräp? Så det blev ingetn nytt hem, fast det berodde kanske mest på att det inte riktigt fanns någon balkong fast hur mycket mäklaren än försökte övertyga både sig själv och oss att det gjorde det. En smal liten gång som leder fram till ytterdörren och en liten bit förbi och som ligger i skugga ca 98 % av året doesn't quite do it for me. Jag ansvarar ju faktiskt för en två meter hög vinbärsbuskes trevnad också. Men gud vad jag kommer att blänga på den där eländiga busken - som gett hela två bär på tre somrar - i juli när jag inser att jag faktiskt, really, ihan aikuisten oikeasti, kunde bo 50 meter från havet...
Monday, February 20, 2006
resume
Upplagd av maria kl. 18:54
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
0 kommentarer:
Post a Comment