Friday, February 24, 2006

brad and his dad

Okej, nu har jag också fallit för grupptrycket och börjat se på os. På vår nya nationalsport curling. Och så förlorade vi ju förstås. Mea culpa. Ber killen med Vanhanen-looken och det omöjliga namnet så mycket om ursäkt...

Kandensarna såg särdeles osympatiska ut, som bullies hela bunten, förutom min favorit Brad som mest såg ut som en mer världsvan bror till Kirk från Gilmore Girls. Men allra bäst var ändå hans far "Brad's Dad" som var så stolt där han myste på läktaren. Brad och Brad's dad var vad som gjorde min curlingkväll, förlusten till trots.

Nu tittar vi på ishockey och spanar in vem som har framtänder och vem som inte har. Vi har börjar med att ha ett tema som vi behandlar alltid när vi ser på ishockey; senast var det "nödvändigheten av vattendrickande och pauser" (när Baggio alltid var tvungen att springa och vara törstig i timtal i den fyrtiogradiga värmen, så varför ska målvakten här ha vattenflaska med sig för tjugo minuters stillastående?) och i dag "framtänder: för eller emot".

I och med att jag i grunden är så pass ointresserad av själva sporterna blir jag tvungen att roa med att hitta på nya vinlingar att problematisera. Att se sport med mig är utmärkt träning inför att umgås med en treåring.

2 kommentarer:

linda said...

Jag tyckte det var roligt när brad ringde efter matchen och plötsligt utbrast "mom, pick up" i rutan. Och på tal om att likna kirk, om du tyckte brad var lik så skulle du ha sett usas curlingkapten.Curling verkar vara en sport där kirk-looken är helt rätt!

Maria said...

Jo, jag gillade också det, himla sött- de tycks ha en bra familjesammanhållning hemma hos Brad's!Överhuvudtaget var det roligt att se hur alla kanadensarna kastade sig på telefon för att ringa hem "Såg ni, såg ni? Vi vann! så fort det var klart, det har jag inte sett förr...