green is the new black

Grönt är veckans tema. Jag vet inte om det är min längtan efter våren eller om det mest är Veronica Mars fel, men helt plötsligt kan jag inte få tillräckligt mycket grönt i mitt liv och det plågar mig. Jag vill också leva mitt liv genom ett färgfilter! Jag inser att jag kanske inte kan sätta in gröntonade fönsterglas hemma, men jag har allvarligt funderat på hur det skulle bli med färgade glödlampor - skulle det funka? Skulle de ge den rätta surrealistisk känslan av serietidningsvärld?

Mellan varven suckar jag längtansfullt över löjligt stora och dyra krukväxter, som inte ens skulle överleva bilresan hem, för att de har så extra djupgröna och liksom friska blad. Jag driver rastlöst omkring i det shoppinglimbo som inträtt efter det att den otäcka januarirean äntligen dragit sina nästsista suckar och slutligen imploderat och den enda tanke som maler runt i mitt huvud är måste-måste-måste-ha-nåt-grööönt. Ni hör hur bisarrt det låter: jag behöver precis vad som helst, men det måste vara grönt. Trots att det alltid får mig att se lite sjuk ut. Trots att jag vet att jag känner mig som Benjamin Syrsa. Trots att själva ordet är så extremt fult. This is what it's come to.

Jag köpte förresten en ny t-shirt idag. Den är vårig och fin. Ljusgrön.