Wednesday, September 17, 2008

stavfningsfråga?

En sak som jag länge har förundrat och irriterat mig över är ovanan att använda gammaldags eller annars alternativ stavning för att markera att något är exklusivt och unikt. Ett exempel är finnarnas användning av "wanha" om t.ex. lägenheter och antikviteter. Om man läser bostadsannonser t.ex. är formuleringar med wanha (med "w") så gott som liktydiga med kakelugn och takhöjd på över tre meter. Och vägen mellan Åbo och Helsingfors är fylld med lador och skjul och hallar som annonserar ut Wanhaa Tavaraa, vilket i praktiken innebär allehanda skrot som gör anspråk på att vara antikviteter.

En annan liknande företeelse - som kan vara företrädelsevis österbottnisk eftersom jag oftast har stött på den i bloggar på den österbottniska bloggportalen - är att beskriva sig själv och andra som en "qvinna" (eller alternativt "quinna"). Vad är det här för oskick? Vad betyder det riktigt? Jag förstår inte på vilket sätt qvinnor skiljer sig från vanliga kvinnor, förutom att det är underförstått att det används i positiv bemärkelse, som ett slags beröm. Är de mer feminina, mer feministiska, mera rriot girls? Kan de sticka och sy och klubbar de huggorm med samma frejdigt goda humör som de kokar vinbärssaft? Stavar de bara fånigt? Jag har faktiskt ingen aning, så jag frågade min sambo N.

Han visste inte heller exakt, men han tror att det antagligen har något att göra med scrapbooking.

Riktiga qvinnor scrapbook:ar? Är det så enkelt? Är det nån som vet?

3 kommentarer:

The Fairy Godmother said...

Jag har alltid haft för mig att det där med qvinna har något med Hasse "Kvinnaböske" Andersson att göra men fråga mig inte varför?

när det börjar said...

Det där är något jag också gärna vill veta.

Maria said...

Ja, är det inte frustrerande? :)