Tuesday, April 01, 2008

Mysteriet med de försvunna lökarna

Alltså, bara för att klarlägga: jag gillar inte ens fåglar nåt särskilt, så det här ornitologibloggandet ska förhoppningsvis inte blir någon långvarig vana! Inte att jag har något särskilt emot fåglar så där av princip, men av alla djurkategorier som är stora nog att ses på ett par meters avstånd, så är fåglar nog dem jag engagerar mig minst i. Det är visserligen roligt och trevligt att grönfinkarna har flyttat in, men det går inte upp mot igelkottsungar direkt. Skulle jag ha ett igelkottsbo skulle jag antagligen bli tvungen att ta två månader tjänstledigt för att se till att allt går bra och sätta fram fat med kattmat för dem att klafsa runt i, medan fåglar och jag mest har en vänligt avvaktande inställning till varandra.

Idag är jag lite upprörd dock: Tuppfan har ätit upp mina tulpanlökar! Och nu har han dessutom fräckheten att oberört spankulera fram och tillbaka och kasta lystna blickar ner i den tomma gropen. Ser lika genuint besviken ut varje gång över att de inte magiskt har återuppstått.

Nästa år kan det hända att vi firar thanksgiving riktigt på allvar: tranbärssylt och potatismos och ugnsstekt pappatupp!

8 kommentarer:

linda said...

Ska jag skicka ett recept på fasangryta?

Maria said...

Ja! Och ta med en håv också när du kommer...

(darn, vad snabb du var, förresten)

Nicke said...

Hamnade riktigt att googla och första matchen på "lättlagad fasangryta" för fyra personer utgick från två(!) fasaner. Oho, men vår ena pappa serverar då alldeles lämpligt två personer.

Orange said...

Jag har ätit fasan! Det var riktigt gott! ;)

The Fairy Godmother said...

He va nog en särdeles fräck å glupin(!) fasan!

Neta said...

I Karis finns gott om fasaner. Om jag haffar en, utan att mangla eller krossa den alltför mycket, finns det kanske chans att få option på den där fasangrytan?

Enola said...

jag har ju hört talas om råddjur äter blommor and what not, men fasan va lite nytt för mig. Fasanstaket till nästa år?! Hoppas bli inbjuden till fasanmiddagen, aldrig ätit det...

Maria said...

Jaa! Om Neta och jag koordinerar och försöker smyga oss på varsin så kanske vi får en tillräckligt stor sats så det räcker till alla intresserade?