Hej, liten kulturblogg medan N. är ute i duggregnet och jordbrukar. I fredags var vi i Helsingfors och såg bl.a. Nan Goldins fotoutställning på Kiasma. Den var berörande men otäck, vilket jag antar är meningen, men ändå: den var otäck! Och jag gillar vanligen socialrealism inom foto och i "största allmänhet allt som är sorgligt och eländigt", enligt vissa. Men dethär... tog andan ur mig. Alltför många bilder på knarkande, självdestruktiva, sjuka, döende människor som har sex och misshandlar varandra och bränner sig själva med cigaretter blir lätt lite mycket. Man mår lite illa och tänker "hey, det är fredag och jag är ledig och varför står jag här och blir ledsen över de här människorna som jag inte känner och som varit döda i snart tjugo år? Jag är ledsen men jag är ytlig och gillar vackra och fina bilder. Ta mej härifrån."
Utanför ett av diabildsrummen stod t.o.m. en skylt med texten "Kan vara upprörande för barn och mycket känsliga vuxna".
- Titta, sa jag, så omtänksamt. Här skriver dom om mej.
Favoriter: Cookie-serien, bildspelet Sisters, Saints and Sybils samt en anonym snögubbe.
En snäll bild: Guido on the dock
0 kommentarer:
Post a Comment