Karma be damned

Nu har ponnybloggen låtit personlighetstesta sig här, och fått reda på att den är en "omtänksam idealist". Aha? Så det är därför som alla lukrativa sponsoravtal och önskemål om namedropping och produktplacering lyser så med sin frånvaro? Är det??! No need, i så fall. Ge mig fina saker så ska jag säkert kunna sno ihop något snällt.

Idag är inte den lättaste dagen att vara en omtänksam idealist bara, jag var just ute på en godis&tidningsraid och trottoarerna är helt täckta (iiik, iiik!) av daggmaskar som ligger och kippar efter andan alldeles hjälplöst och utmattat.

Min fellow idealistvän Mahatma Gandhi får säga vad han vill, men om man inte är flygkunnig så går det bara inte att ta sig fram utan att krossa en hel drös. Ugh. Men man måste ju kunna gå ut? Här ute in the hood trotsar vi tappert vilka element som helst för att få vårt godis (jag) och våra öltaxar (typ precis alla andra?) - och nu låter jag moraliserande, jag vet - men så mycket ölhandlande på en vanlig simpel onsdag och med småkidsen i släptåg?

Det är verkligen extremt sällan som jag känner mej särskilt posh, förutom just när jag handlar på vår local, där alla tycks handla mer tobak att rulla själv än mat (volymmässigt dessutom, inte prismässigt) och vartannat bankkort av en eller annan anledning verkar spottas ut. Och ALLA ska prompt ha öl precis hela tiden. Bah. Jag känner mej lite som en modern Marie Antoinette som präktigt vill gå runt och mässa: Köp jordgubbar istället! Och choklad! Ät bakelser!