Blogg ur perennbusken

Hej från trädgårdsbloggen! Nu har jag upptäckt perenner! Perenner är helt klart årets grej (och förhoppningsvis också nästa års om namnet alls är något att gå efter...). Och om jag flyttar härifrån så kommer jag antagligen att bli en sån där galen tant som lämnar det som borde ha varit trädgården som en kraterfylld katastrofzon som ser ut som om landets alla mullvadar precis dragit förbi mot nya utmaningar och med handväskan full med mina vänner perennerna. Säger nån någonting kommer jag att vara genuint förnärmad- det är ju mina perenner - juh!

Nu sitter jag i solnedgången bakom en syren och testar hur långt internet sträcker sig (och jo, vi har internet i buskarna. How lovely!). Det hela är väldigt idylliskt så det känns passande att perennblogga lite: jag har köpt en massa små oansenliga och risiga tuvor med obskyra namn och stuckit ner dem lite här och där i alla mina nya rabatter. Och sen liten lapp med namn och bild bredvid varje planta så att jag kan påminna den sen hur den borde se ut.

Jag annekterar nya odlingsytor så gott som dagligen, framför huset, bakom altanen och på gaveln. Gaveln känns för övrigt som the place to be, här finns kvällssol, utsikt över förbipasserande hundar och så är man på första parkett när det händer något intressant hos grannarna (höll på att dra ihop sig till en liten banankris, men den avvärjdes). Vi vågade knappt oss utanför vår egen lilla tomt under hela förra sommaren utan huttrade mest i skuggan, och nu är det bara april och jag har redan flyttat ut möbler och inmutat mitt nya territorium och tryckt ner en tuva gräslök (faprilör säkerhets skull komplett med bild och allt: Allium schoenoprasum - Ruohosipuli) och en vinbärsbuske på allmän mark. Jag känner mej lite som en upptäcktsresande med koloniala ambitioner, det är bara flaggan som fattas.