Titta, titta, vad glad jag blir: husis har ett fint bildspel över mitt graduämne!
***
Det är nu nästan jämnt sex år sedan vi katastrofturistade i Belfast (samt Derry/Londonderry) och ängsligt gick och kikade över axeln efter snipers medan vi skyndade till vårt hostel. Men det var så coolt! Allt gick bra, vi blev varken beskjutna eller sprängda, och efter att jag väl hade hittat Miss Selfridges var jag inte rädd alls. Tänk nu själva, vad kan nu hända där det finns Miss Selfridges!? Åk gärna dit om ni har möjlighet - det är väldigt speciellt: spår av historien och blodigheterna finns överallt - en souvenir som vi t.ex. missade att köpa med oss hem var jättelika fanaffischer på Bobby Sands (lokal katolsk martyr med Che Guevara hår och rockstar-appeal) - men samtidigt är det mesta som i vilken engelska stad som helst. Man kan t.ex. utan problem få Marks& Spencer's sagolika Tomato & Basil Chicken Pasta. Världens godaste lunch! Man kan beställa hem den för 3,30 pund, men tyvärr kräver de att man har ett U.K. hem av något slag som de kan leverera den till.
Thursday, April 10, 2008
Nordirlandsbilder
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 kommentarer:
Åh, Marks&Spencers pastasallader - don't get me started! Hur skulle det vara med lunch i London så småningom?
Det är konstigt hur trygg man kan känna sig bara för att man hittar en trevlig klädbutik - som då när vi var all alone i London och det var bombhot i tunnelbanan och vi sen hittade topshop och allt bara kändes såå rätt igen!
nicke: men den finns ännu!!
linda: jag tror att det är att det är så mycket yrsel och så stort och man känner sig lite liten och dum och utlämnad i storstan och man fattar inte vad de säger i de där tunnelbanehögtalarna, men när man se en bekant butik så är det genast "yey, this we can do!"
Post a Comment