I'm Good I'm Gone

Alltså, det räcker nu, I've so had it med den här arbetsveckan. Jag har inte fått just något vettigt (= inkomsbringande) uträttat, men samtidigt känns det som om någon snart får lov att komma och bända loss mej från tangentbordet för jag har suttit här så länge så det gått för mig som för de där döda piraterna som hängde med Davy Jones. Jag och datorn har vuxit ihop, jag har fastnat, armarna karpaltunnelvärker och istället för snäckor så växer det ut små datordelar på mej och jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna sträcka på mej igen. Jag är en företagshälsovårdares mardröm come true alltid när jag jobbar, men i vanliga fall mår jag bara bra, men nu är alla mina datorer kaputt (ja, alltså det är inte så extravagant som det låter: men datorn hemma och på jobbet har båda drabbats av några slags besläktade åkommor som gör tangentbordet långsamt och oresponsivt och får en att hacka på tangenterna som en galning och hela tiden backa och radera och fylla i bokstäver som fattas...) och det tar livet av mina stackars armar. För att inte tala om effekten på psyke och blodtryck! Jag vill gå hem nu. Jag vill köpa nya fina sommarkläder och en tidning och sitta i nya soffan och låtsas att jag har städat och hög takhöjd och att mina krukväxter lever och det inte snöar en massa blöt snö som kommer att slaska bort alla senast i morgon eftermiddag.