duh

Jag borde jobba, men läser i svd om ännu en småbitter, oförstående och enligt egen utsago alltigenom perfekt man som förundrar sig över varför kvinnor dras till (enligt honom) fel män. Varför vill kvinnor ha farliga män? undrar han, och inte sådana som han, som är både snäll och välutbildad och ödmjuk, none the less.

För det första: det känns inte särskilt "ödmjukt" att beskriva sig själv som " [en]omtänksam, snäll, intelligent, välutbildad, ödmjuk och ansvarstagande man med ett bra arbete, en rik fritid och många vänner". Det känns snarare som aningens självcentrerat. Att man är snäll, omtänksam och ödmjuk är sådant som andra säger om en, ifall det är så att de tycker det, inte sånt man själv lite smått anklagande drämmer i bordet och kräver belöning för.

För det funkar inte så. Det finns ingen sådan automatik som han och många andra män önskar. Och ja, säkert kvinnor också men det är i allmänhet män som skriver till tidningar och beklagar sig i dessa fall. Livet är inget objektivt belöningssystem som innebär att ju snällare/duktigare/mer prydlig och skötsam man = desto snyggare/roligare/mer vältränad och bullbakande flickvän. Hur kan man vara vuxen och inte inse det här? Och hur kan man tro att det att man gnäller över att flickor "väljer fel" (dvs. vem som helst annan än en själv) får en själv att framstå som ett bättre catch? Vem är det egentligen som är arrogant här? Vad tror man att man åstadkommer? Att lämplig tjej ska inse logiken i ens resonemang och därför ompröva? Ingen kommer att reagera så.

För det andra: om det är som han säger, att alla kvinnor han träffar attraheras av fel män, är det inte minst lika intressant i så fall att fundera över vad som får de här snälla männen att i sin tur prompt attraheras av just de kvinnor som kanske attraheras av de farliga? Kan det inte lika gärna vara de som undermedvetet "väljer fel"? Och som dessutom tycks anse sig berättigade, på någon slags konstiga logiska grunder.