eh, glad vändag?

Jag har lite svårt för den här dagen: alla benämningar på den känns liksom lika styltiga och ansträngda... Det kanske är för att den är lite av en importerad pseudo-högtid i sig, eller så är det bara jag. Anyway, igår när jag var och handlade på min lokala S-market så stod det en lite luggsliten rastakille ( med tygväska och fjällrävenbyxor) framför mig i kön och köpte en sån där liten fykantig tysk chokladgrej och en hjärtformad plastask med jordgubbar från något exotiskt land. Åh, så fint, tänkte jag och föreställde mej hur glad hans flickvän skulle bli och hoppades på en riktigt romantisk vändag för deras del.

Alldeles nyss var jag inne på Stockmanns och upptäckte att de har sin alldeles egna appproach på temat romantik och frukt: tre äpplen som låg inne i en hjärtformad rosa kartongform med ett sliskigt romantiskt tryck på och sen var insvept i helt vanlig plastfolie. Varför tre? Och varför just äpplen? Helt vanliga intetsägande äpplen, som inte var speciella på något sätt alls - inte gröna, inte röda, inte stora, inte små - vanliga äpplen bara. Jag såg ingen som ens vågade gå nära.

Precis på samma sätt som frukt inte är godis, så är äpplen inte jordgubbar. Det är en sak att plocka i sig ett par tre jordgubbar ur en fin hjärtformad ask och en helt annan att dra plasten av ett halvt kilo äpplen och börja hugga in.

Jag tror inte att jag kommer att få några äpplen dock så det är lugnt. Jag fick ett halsband redan i morse, efter att ha fått frågan om jag vill ha min present genast eller i kväll. - Genast, förstås, svarade jag sömndrucket (why wait?), varpå jag upplystes om att min ståndpunkt inte förvånade, me being me, men att en traditionalist säkerligen skulle föredragit att vänta.

Där ser man. Ibland spränger man gränser utan att ens vara medveten om det...

***

Dagens bästa händelse: delfinerna har vågat sig i nya poolen. Dom har övervägt saken i ett år. Nu vågade dom och märkte att det var roligt!