Eftersom jag gillar växter men numera är hopplöst dålig på att ta hand om dem så består mitt odlande av ett uppskruvat kretslopp på ständig fast-forward: jag köper nya och är väldigt andäktigt entuasistisk ett kort tag medan växten känner in sig och funderar på om det månne är möjligt att leva tillsammans med oss. Påfallande ofta tycks svaret bli: "Beklagar, men nej, låt mej nu tyna bort ifred och ha gärna svåra skuldkänslor. Jag står här och dör en långsam död och du kan gärna känna dig dålig för alla vet ändå att det är ditt fel".
Jag introducerar en orkidé i vårt hem, den tappar alla blommor redan dag tre.
Jag planterar om nån stackare som ser ut att ha det trångt, bladen som innan sett helt friska och fina ut torkar ihop ett efter ett och faller av så det skramlar i elementen.
Jag flyttar den omplanterade och nyvattnade till en bättre och ljusare plats, jorden torkar aldrig upp utan allt segar ihop till någon slags mumifierad slemvarelse som är både torr och rutten samtidigt.
Jag hatar dom. Dom hatar mej. Jag har en ständigt fullsatt intensivvårdsavdelning på diskbänken. Där bor de växter som jag särskilt ömsint ska vårda tillbaka till hälsa och välmåga. Ingen har någonsin ännu klarat sig tillbaka från diskbänken, såvitt jag minns. Diskbänken är en säker dödsdom, men det låtsas vi inte om. För var dag blir den allt mer belamrad. Vi når nätt och jämt fram till den längre, det går knappt ens att behjälpligt diska av kissens tallrik av att det är full beläggning på min egen privata spetälskekoloni. N. suckar och tittar bort och organiserar sitt liv kring mina döende vänner och muttrar något om normalt folk.
Nytt för denna säsong: vi vårdar nu även sjuklig frukt!
5 kommentarer:
Jag har en känsla av att ananasen inte kommer at krya på sig. Tyvärr. You have to let Mr Pineapple go...
Nä, du har säkert rätt. Den ser onekligen hängigare och hängigare ut för var dag som går...
Ou nou, vilken tragedi.
Min stackars lavendel står ännu tappert kvar på hyllan och kämpar för sitt liv men snart får han väl flytta ut på balkongen i väntan på bättre tider...
Nå, en grundregel är att allt som blommar är ohållbart. Som hortensian (?). Men den var ju fin på en tidigare bild! :) Jag brukar köpa billiga och slänga.
Jag fick en orkidé när jag fyllde. Den blommade iofs snällt nästan till jul? Men nu känns den lite meningslös att spara med två stora blaffiga blad. Men de lär kunna blomma igen och det är min första orkidé faktiskt.
Men grönväxter brukar vara tåliga. Jag har dessutom mest tjockbladiga som klarar evigheter utan vatten.
Nu är jag lite orolig. Har gnällt så mycket över word verifications så nu syns ingen alls. Bara ett rött kryss. Får kanske kopiera och klistra....
Nåmen när jag har fått för mig att jag vill ha just saker som blommar. Jag vill kunna inbilla mig att jag egentligen bor i tropikerna och allt bara blommar helt hejdlöst. Och om inte tropikerna så åtminstone medelhavsklimat....
Hortensian var knäckande, jag har aldrig sett nån växt dö så snabbt. Jag glömde vattna en gång och sen skvippade jag i frakligt och sen no more Hortensia. Snyft. Tur jag hann få den på bild.
Post a Comment