"Du ser fin ut när du sitter där i soffan, trots att du är lite rough around the edges."
Rough around the edges? Rough around the edges!?!
Det är söndag och kaffet är slut, men jag har ännu inte kommit mej för att sätta på någon musik och jag ser alltså lite scruffy ut. Nu har jag visserligen försökt åtgärda det lite halvhjärtat, så nu är jag snarare suddig och diffus around the edges istället och håret hänger inte längre i våta stripor. Bättre så? Hela tiden medan jag stod och borstade tänderna satt en talgoxe i syrenbusken och tittade intresserat på. Jag kände mej nästan lika iakttagen som Kalle Anka när han badar i randigt nattlinne.
Körsbärskvistarna förvånar mej, för jag vet inget alls om träd och hade väntat mej små fina skira sakura blossoms eller åtminstone spröda ljusgröna blad, men istället får jag rosafärgade långa hängen. Ska det vara så? Är det alls ett körsbärsträd? Är det ett impostorträd som bara låtsas? Vår trädgård är så väldigt twin peaks, inget är vad det ser ut att vara.
Jag är för övrigt full av beundran för folk som hela tiden laddar upp bilder på sina bloggar. Det är fint med bilder, men a) jag kan inte ta bilder och orkar inte lära mej och b) om jag ska ladda upp bilder så hamnar jag att ta fram high-techlådan och börja gräva efter sladden! Och det känns ofta som ett förvånansvärt stort hinder.
Ja, ni ser själva hur jobbigt det ser ut, jag förväntar mig inget annat än fulla sympatier nu.
5 kommentarer:
Ärligt talat tycker jag att din high-techlåda ser fruktansvärt fin, städad och inbjudande ut mot de sladdhärvor som jag ibland utsätts för här hos mig.
Ja, som du säkert gissar så äger nog även vi kollektivt mer sladdar än så där. Det där är bara min privata låda...
Du skulle se min high-techlåda...den går knappt att dra ut eftersom den består av en sisådär tusen gamla disketter (som aldrig kommer att gå in i min mac hur mycket jag än trycker i diverse hål), en härva odefinierade sladdar och laddare till hädangångna telefoner samt en massa annat krams.
Jag har också en massa disketter kvar från studietiden, men de har jag i en annan låda som jag aldrig rör. Tycker bara att jag måste ha kvar dem som bevismaterial på att jag nån gång i världen verkligen kunnat nåt.
Det här är grejerna som kom med mac:en, kamerasladden och en liten pyttesladd till...
Jag har helt enkelt alltid usb-kabeln till kameran hängande, i kontakten alltså och bara att plugga in... Får man inte ha det så? Skulle jag ha sladden i en låda skulle jag aldrig ha bilder heller.
Noterar: ordverifiering med bara FEM bokstäver och dessutom stora och röda :) JAAA! Min kompis som bloggar i Sverige har verifieringar som består av två bokstäver och två siffror. Me like!
Post a Comment