dagens "vill ha"

En till katt, gärna färdigt försedd med vingar, så vi kan börja flygträningen så snart som möjligt.

Nästa sommar får den hjälpa till med att hålla småfåglarna borta ur plommonträdet.

om hur världen sedd ur en strut blir ganska begränsad och tittar man uppåt alltför länge då det regnar kan det hända att man drunkar...

Alltså, hur länge var jag borta? Tre dagar? Fyra? Och under den tiden har det öppnat typ sju nya butiker, varav tre är nya på riktigt: Nilson (skobutiken), Gina Tricot och Wayne's Coffee (som väl strängt taget inte är en butik, utan mer ett café om vi ska vara petiga). De övriga är nya varianter på affärskedjor som redan funnits. Men ändå, i en stad där folk fortfarande håller på och pratar om "nya Hemtex" då de avser en butik som flyttade förra våren (eller var det året därförinnan?) och vars enda andra nya shoppingtillskott för i år tycks vara en concept store för Crocs så får det anses vara ganska bra. Vi är inte bortskämda.

Åland var så fint och trevligt (säger jag med risk för att min syster kommer att hota med stryk). Efter alla dessa år har jag äntligen ätit på innestället Indigo, nu när alla ålänningar istället har flyttat vidare till Umbra. Så det får bli nästa projekt. Jag har på det hela taget ätit sjukt mycket god mat och druckit drinkar. Och så har jag besökt vad som måste vara Ålands snällaste veterinär: Om ni tänker semestra på Åland med sjukligt djur som ni vill styra ut med Lilla Huset på Prärien-hätta på en nationell helgdag, så rekommenderar jag verkligen Bitte Bamberg-Thalén. Hon har ett något krångligt namn men var supertrevlig! Jag har också hälsat på Enola och hennes nya fina hus. Jag har kort sagt hunnit med det mesta, utom Sparhallen. Det blev shopping och treehugging i Stockholm istället. Hela staden var full med fina blommande träd som jag inte kände igen, jag ville ta hem dem alla. Men det blev inga träd, inte ens en liten futtig Magnolia för 76,50 euro.

Nu är vi och babyn hemma igen med strut och två olika sorters piller. Hon bär sin förödmjukelse med värdighet och relativt gott humör. Såren på huvudet ser redan mycket bättre ut, men jag är lite orolig för hur det kommer att bli när vi slutar med kortisonet, för vi har ingen aning om vad någon eventuell allergi kan tänkas bero på.

veckans naturschema

- Oroa sig för hormonstinn katt som högljutt vrålar och släpar sig Österbotten runt med brustna morrhår och oro i sitt lilla kattbröst. Snälla bilister, kör extra försiktigt, vi försöker få nya små svanstippsförsedda varelser, s.k. småtippar. Den blivande modern är en fin familjeflicka uppvuxen under skyddade förhållanden och vet inte nödvändigtvis hur allt ska gå till så vi är lite extra ängsliga.

- Köpa mossdödarmedel för att kunna utrota mossa på vår gräsmatta och ca 395 m2 annat gräs.

- Oroa sig för nya grönfinksparet så de inte kväver sig i sina mosstufsar när de stressar så med att bygga bo i världens snedaste en alldeles ovanför där ovan nämnda katt vanligtvis brukar sitta och spana på myror. Första parkett för småtipparna att öva sig att fånga småtippor.

- Köpa en massa säckar jord och plantera dahliaknölar och sladdriga småplantor.

- Oroa sig för beskäftiga tuppen som överhvudtaget inte verkar hitta nån tjej.

- Hoppas att fruktträden på något mirakulöst sätt skulle klippa sig själva, eftersom vi varken har den utrustning eller kunskap som krävs.

5

Babyn är definitivt ingen baby längre. Vi har firat med Snellmans tunn-tunna kalkonskivor och en tjock gummisnodd som kom runt dagens post.

fönsterbrädesrapport

... Kissen har nu börjat sitta i köksfönstret små stunder medan vi äter frukost. Och vi är stolta som värsta sortens småbarnsföräldrar och berömmer henne och säger att hon är duktig och fin.

Milla och Ernst glädjer oss med sin lydnad. Det faller sig mer naturligt för vissa än för andra.

Och hon tittar tillbaka och tänker att det är det hon alltid har mistänkt och nu fått bekräftat: vi är idioter. Duktig? För att hon sitter på en fönsterbräda och tittar ut?

Världens sötisar!

glumbert - Feline Pillow Talk

Se såna jättefina katter som pratar så gulligt med varandra! Känner intensivt att Milla borde få en kompis nu...

om när vi nästan fick en katt till

På lördag tog vi bilen och begav oss ut på exkursion till en plantskola i Lepplax. Där har jag aldrig tidigare varit, såvitt jag vet, och det kändes riktigt intressant. Landsbygden blir så mycket mer exotisk så fort det inte är ens egen gamla vanliga, utan någon annans. Vi kikade på kakfabriken och jag konstaterade att där skulle jag kanske kunna jobba ifall jag bodde här och det skulle vara praktiskt på så sätt att postkontoret tydligen låg i samma hus och jag har alltid så svårt att få saker på posten... Och alldeles innan man kommer fram till själva planskolan kör man igenom en liten klunga av väldigt välskötta Astrid Lindgren-bondgårdar och det var där som pappa kastade sig på bromsen och utropade: ååh, den där är HEMLÖS, jag vet det! Och mamma och jag tittade lydigt åt vänster och såg det det vi hade förväntat oss: en lurvig gul katt. Och en lurvig brun och gulspräcklig katt. Och en lurvig, gul, brun och vitfläckig... Lite längre bort stod en kvinna och rensade ogräs. Min far, som är en handlingens man, hade redan häktat av sig bilbältet: "ska jag gå och fråga om hon har kattungar?" hörde vi över axeln på honom medan han var på väg ut genom bildörren, rakt in i katthavet.

Nu fanns det visserligen inga kattungar, men om 4 veckor beräknas det födas en kull och någon stans där i rena förvirringen kastade jag mig också ut ur bilen och helt plötsligt hade vi bokat inte bara en, utan två småkissor. Milla ska inte bara bli moster, utan kanske också storsyster! En ganska avsevärd omställning för någon som är van vid att vara baby och the onliest princess vart hon än kommer. Om nu tanten bara ringer... Vi hoppas att vi inte framstod som crazy people som stalkade hennes sötiskissor, utan att hon verkligen ringer sedan när ungarna har fötts.

För övrigt inhandlade jag även löjtnantshjärta, björnbär, jordgubbsplantor och en smultronschersmin. Tillsammans med allt jag har hemma på balkongen och de 3-4 sorter som jag ännu har blivit lovad (körsbär, midsommarros, kaprifol och okänd, 2 meter hög gul höstblomma) känns min lilla gårdsplätt ganska full redan tre dagar innan jag fått möjlighet att sätta min fot på den.