systern: ska ni på krig i helgen?

Detta är tveklöst veckan för otippade evenemang: i går var jag på ÅA:s 90-årsjubileum och smuttade vin och åt småplock på Arkens innergård. Det var oväntat festligt och trevligt och jag skakade hand med en av Svenskfinlands mesta dignitärer (vars fru jag känner) och kände mig lite allmänt sofistikerad alltmedan jag hela tiden gick och sneglade över axeln ifall rektor skulle komma och bestämt leda iväg mig från buffetbordet.

Tips inför 100-årsjubileet: skriv inbjudan så klart att även de mer tröga kan lista ut huruvida dejt får medföras eller ej. "Personal och vänner" liksom? Vaddå vänner? Jag är jättevänligt inställd mot ÅA... räknas det?

I vilket fall som helst så gick det bra och min närvaro ifrågasattes inte förrän alldeles i slutet när jag mötte min f.d. graduhandledare på vägen hem: han såg särdeles förvånad ut över att se mig där (som han ofta verkar göra när man möter honom på stan eftersom jag misstänker att han är för fåfäng för att bära glasögon fastän han kanske borde). Blev inbjuden tillbaka till insten för att skriva doktorsavhandling och det skulle vara jätteroligt, jag vet bara inte... Dels känns insten som om den har ändrats väldigt mycket sen jag började där (och inte till det bättre) och dels så, tja, har jag ju ett jobb, som tar upp väldigt mycket av min tid. Men det känns lite lockande...på något bisarrt sätt. Dock misstänker jag att det hör till de där sakerna som verkar roligare i teorin än om man verkligen skulle vara där, så vi får se.

Och i helgen ska jag gå på ödesdagar, som är något så pass pittoreskt som låtsaskrig för att fira (hedra, kanske?) ett slag vi förlorade för 200 år sedan. Jag har ingen aning om hur det kan tänkas vara men jag förväntar mig ett evenemang i sann Stars Hollow-anda. Med Kirk som Adlercreutz, annars blir jag besviken. Återkommer med rapport!

Real live re-enactors - ett måste för varje håla med självaktning och en krigshistoria med tveksamt utfall?

Mysteriet med de försvunna lökarna

Alltså, bara för att klarlägga: jag gillar inte ens fåglar nåt särskilt, så det här ornitologibloggandet ska förhoppningsvis inte blir någon långvarig vana! Inte att jag har något särskilt emot fåglar så där av princip, men av alla djurkategorier som är stora nog att ses på ett par meters avstånd, så är fåglar nog dem jag engagerar mig minst i. Det är visserligen roligt och trevligt att grönfinkarna har flyttat in, men det går inte upp mot igelkottsungar direkt. Skulle jag ha ett igelkottsbo skulle jag antagligen bli tvungen att ta två månader tjänstledigt för att se till att allt går bra och sätta fram fat med kattmat för dem att klafsa runt i, medan fåglar och jag mest har en vänligt avvaktande inställning till varandra.

Idag är jag lite upprörd dock: Tuppfan har ätit upp mina tulpanlökar! Och nu har han dessutom fräckheten att oberört spankulera fram och tillbaka och kasta lystna blickar ner i den tomma gropen. Ser lika genuint besviken ut varje gång över att de inte magiskt har återuppstått.

Nästa år kan det hända att vi firar thanksgiving riktigt på allvar: tranbärssylt och potatismos och ugnsstekt pappatupp!

5

Babyn är definitivt ingen baby längre. Vi har firat med Snellmans tunn-tunna kalkonskivor och en tjock gummisnodd som kom runt dagens post.