sen eftersläntrare undrar

Hörni, alla ni som tittar på doktorn, och nu med allt ert prat fått även mej förledd*, hur förhåller ni er till reinkarnation? Är ni okej med det? Jag förstår att det är en del av hela konceptet, men jag är inte helt övertygad ännu. Vänjer man sig vid ny doktor?

Jag försöker fortfarande förstå hur det är möjligt att doktorn och Rose kan resa tvärs igenom hela universum och alla tidsåldrar och ändå jämt stöter på samma "folk" (i ordets vidaste bemärkelse)? Det stör mej, jag har inga problem alls med tidsresande och sånt, men den där typens slump känns för osannolik och gör att jag sitter och kvider lite olyckligt om vikten av lite realism (haha)...

För övrigt är det väldigt fascinerande hur man hela tiden lär sig nya saker om sina medmänniskor: själv har jag tydligen en sambo som kan imitera the empty child helt perfekt. Skrämmer nästan livet ur mig, men säkerligen en väldigt användbar talang i rätt sammanhang.



*anledningen till att jag trots allt har klarat mej undan ganska länge ,är för att jag tyckt att hela konceptet låtit lite som ett av mina värsta hatbarnprogram: Bröderna Dal. Hade inte de också någon konstig resemanick?

dagens "vill ha"

En till katt, gärna färdigt försedd med vingar, så vi kan börja flygträningen så snart som möjligt.

Nästa sommar får den hjälpa till med att hålla småfåglarna borta ur plommonträdet.

a little bit of iconoclasm always brightens the morning

Jaha? Lindsey Lohan poserar som Marilyn Monroe för New York Magazine och... har aldrig någonsin sett konstigare ut. Även om jag naturligtvis gläder mej åt att det verkligen finns folk som är lika bleka och väldigt mycket fräknigare än jag, så förstår jag bara inte den här Marilyn-hypen. Den känns bara så trött och oinspirerad. Jag är övertygad om att det finns en marknad för nakenbilder på Lindsey, men kan hon inte bara få vara sig själv? Jag är så utled på alla de här s.k. Hollywood-legenderna. Vi har hållit på nu i 40 år och jublat över ständigt nya James Deans och Marilyns, kan vi inte sluta nu? Kan inte Christina Aguilera och Scarlett och the likes ändra sina fula sönderblekta frisyrer och ge upp sitt Marilyn-plutande och så utser vi lite helt nya ikoner? Ja, så gör vi!

Carrot Cake Porn

Mine, mine, all mine!

Eftersom vi värnar om den kosmiska jämvikten och alla andra verkar GI-banta så har vi utvecklats i helt motsatt riktning, till att bli heltidsdoppare. Det är i sig lite otippat, för vi har båda två intalat oss att vi inte riktigt gillar söta bakverk, men den senaste tiden har vi likväl tuggat i oss en strid ström av muffinsar och Runebergtårtor och misslyckade fastlagsbullar och, nu senast, freakin' morotskaka. För den såg så fin ut. But of course.

Nu få det bli något slags slut på det här. Kosmos och symmetri i all ära, men jag kan ännu inte ta steget fullt ut och bli en tant som livnär sig på nedsatt gårdagsbulla och alltid har sju sorters mjukfuktiga Boströms i skåpen.

brand new boardlove

Om jag skulle vara en helt annan slags person, en orädd och atletisk sorts som tycker om kyla och snö och att falla och bryta benen och krossa huvudet mot en gran, så skulle jag omedelbart investera mina pengar i en sån här. Fast man vet ju inte om jag i så fall skulle attraheras av Bambi och mördarbunnyn, det kan hända att sådana människor gillar helt andra grejer... I really wouldn't know. Synd bara att den var lite onödigt dyr för att bara stå och luta lite sött mot en vägg.

Så nu borde jag lära mej åka snowboard. Och tidigare idag kom meddelande om vilken bok man ska ha för japanska kursen. The pressure, the pressure - snart får jag ställa mej i ett hörn och hyperventilera en stund...

disco, baby, disco!

ojdå, det finns kranar med inbyggd färg i vattenstrålen? Eh, for real?!

Kitschfaktor: genom taket.
Praktisk användbarhet: nja, inte så värst, väl?

***

.. jag får börja jobba igen sedan när vi flyttat, nu just går det mera långsamt... Googlingsmöjligheterna synes vara oändliga.