"mjaha...

lite trallvänliga franska poppojkar kanske är vad som krävs för att få igång den här dagen?" (sade hon smått desperat när klockan redan hunnit bli 16.05)

- gör någonting? det är klart att den gör någonting!

Jag brukar försöka jobba hemifrån en dag i veckan och vissa dagar går det alldeles strålande, inte så att jag direkt faller i trans och jobbar koncentrerat från den sekund N. smäller igen dörren bakom sig tills han kommer hem igen där kring femtiden, men ändå. Jag jobbar, jag är koncentrerad och får lika mycket gjort på en dag som under två-tre halvbra dagar på kontoret.

Men så ibland så har jag såna här dagar, när jag inte får någonting gjort och hemmet bara distraherar mig. Jag snurrar runt och plockar upp en kopp och får syn på en tråd på golvet och sätter ner koppen bredvid tv:n och plockar upp den istället, slänger tråden, glömmer koppen på diskbänken, inser jag kanske borde torka vardagsrumsbordet men kommer av mig och börjar vika ihop en tröja innan jag börjar tänka att kanske borde tröjan inte alls vikas utan tvättas och så sätter jag tröjan i tvätten och ser någon blomma som behöver vattnas och sen nån till jäkla kopp. Och det är vissnande krukväxter och muggar och tröjor överallt och jag blir till en väldigt ineffektiv evighetsmaskin.

koreaklänning och sportande

Den koreanska klänningen gjorde storstilad entré med kurirtransport direkt till dörren så tidigt på morgonen att jag inte ens var påkädd. Den var förpackad i fyra lager superseg asiatisk plast och det mest energiska tejp jag någonsin mött. Men den passade! Och var fin! Och jag fick ett armband med som present (och är uppenbarligen väldigt lättköpt på så sätt att jag helt snällt låter mig imponeras).

Däremot är jag lite tveksam till om jag är vuxen nog att ha en klänning med vit krage som ska kemtvättas à 21,45 per gång. Min inre student kvider upprört att det är nästan halva klänningspriset(!) för en ynka tvätt och jag som är så oförsiktig, medan mitt mogna, yrkesarbetande jag strängt väser att vi är vuxna nu och vill vi ha klänningar i andra material än sån där otäck stretchjersey så är det kemtvätt som gäller och det får vi finna oss i.

Och veckans andra obsession: Linnas träningsskola. I love it, jag gillar det där rent teoretiska greppet. Det påminner mig om Kalle Ankas (eller var det möjligen knattarnas?) simskola som gick som serie i min yngsta fasters gamla Kalle Anka-tidningar från det tidiga 70-talet. Teoretiskt sportande tilltalade mig redan då, att slippa plaska runt +12 gradigt vatten utan att lära sig crawla enbart genom att kika på lite tecknade figurer. Nu lärde jag mig i.of.s. aldrig att crawla riktigt heller, men ändå.

vardagen börjar/älska asien

Trots att jag började jobba lite smått redan i måndags så försöker jag dra ut på jullovskänslan in i det sista och intalar mig själv att det verkliga allvaret och vardagen inte börjar riktigt ännu, utan sen, kanske först på måndag. Då är det slut med att sitta i soffan och dega framför gamla Buffy och Charmed-avsnitt precis all ens vakna tid, utan då är det dags för hm, storverk, typ. Fast å andra sidan har vi redan inlett misären genom ett beslut att låta januari bli en sprit- och godisfri månad. Fast jag omförhandlade villkoren i sista stund och har ätit chokladkonfekt fram till och med den tredje, så utan godis har jag bara varit i tre dagar, men åh vad jag kommer att sakna mitt bubbly och mitt lösgods (yes, intas helst tillsammans).

Och på tal om att bo någonstans där vinterliv är en prestation: jag väntar på en Wednesday Addams-klänning från sydkorea och någon sänder mig så fluffiga och poetiska mejl och är alldeles utom sig av sorg och bedrövelse över att this trouble will not happen between us. Mitt paket har tydligen "been delayed by heavy snowfall" och att det har snöat så mycket att posten inte tagit emot några paket. Och man tänker att ojdå, visst har det ju snöat, men kom igen, sååå mycket? Och sedan fortsätter det med: " Anyway we can't say any word to you. Because we know your mind." Och det är så fint, att de känner mig så bra, men samtidigt låter det väldigt mycket som såndär låtsaspoesi som slumpgenereras fram för att ta potensmedelsreklam genom spam-filter. Men så goglar jag lite och se här! De skojar inte. De pratar inte om mitt postkontor, de pratar om att deras post har säckat ihop och inte tar emot inkommande uppdrag.

Och jag känner nästan att jag borde trösta: det är absolut ingen brådska. Skicka när ni hinner, när vägarna är framkomliga och körsbärsträden blommar. Jag borde ändå gå ner tio kilo först, så det är absolut ingen stress för min del.

Månadens projekt: rensa ur min bokhylla. Uff.

Kyla

Det är så kallt, så kallt, så där att huden spricker sönder och man borde klä på sig ordentligt, men det gör man inte för man har inga sådana kläder som är bekväma, utan hellre fryser man än att man sitter på jobbet en hel dag och svettas med rörelseförmågan hos en michelingubbe (och nu blev jag tvungen att googla, för jag förstår inte vad det är som han har på sig för slags ehum, svepning? Vad är det där vita? Är han en överviktig modern mumie?).

Jag upphör aldrig att förvånas över hur det kan vara skitkallt i dagar och veckor och att allt ändå försiggår precis som vanligt. Parkeringshus är fulla med bilar och man tänker hur har de inte vett att hålla sig hemma? På gården sitter ungar i snödrivor och deras mamma står bredvid och är pigg och glad och pillar på sina skidor och pensionärstanterna tassar på av och an och byter ljus i lyktorna, i luddiga crocs på sina ishala betongtrappor, de är lårbenshalsfrakturer waiting to happen och jag går förbi och förstår inte att de är ute när de inte behöver och att när jag är pensionär så blir det nog inga lyktor, tough shit. Men de är pigga och glada de också. Jag känner mig som en bortbyting. Jag är varken pigg eller glad och jag tål inte den här isande kylan och tanken på att man ändå förväntas prestera och bete sig precis som vanligt. Jag vill bo i ett sådant där land där det utlyses undantagstillstånd när det blir kallare än minus fem och mer än sju centimeter snö på marken och där det följaktligen är helt okej att stanna hemma från jobb och skola. Jag vill att man får credd och beröm och tapperhetsmedaljer för att man trots allt stiger upp och öppnar ytterdörren. Jag vill ha lite erkänsla för hur fullkomligt onaturligt det är att bete sig så.