it's six in the morning, you make me think of falling

Jag vet inte om det är en tecken på den gågna veckans höstmelankoliska sinnesstämning, eller om det bara är den oemotståndliga kombinationen av finskt svårmod och melodrama och svensk gladpoppighet, men jag lyssnar nästan bara på Laaksos Västerbron på konstant repeat.
Jag försökte hitta en "riktig" video, men hittade bara den här nertonade, lite långsamma och morgontv-anpassade versionen:


Jag gillar annars cd-versionen mer men fullkomligen älskar det där "Aha, men herregud kan du inte gå hem nu, det är inge roligt att prata med dej", det är mycket roligare än originalet.

En annan musikrelaterad lustighet är att Husis recensent beskrev nya Kent-cd:n som "New Order med mensvärk", jag föreställer mej att hon tyckte att hon fick till det ganska bra där. Själv har jag inte ens riktigt hört allt än, så jag kan tyvärr inte riktigt uttala mej...

Ja, det var väl ungefär det som var innehållet i dagens (årets?) musikblogg. Nästa gång: varför Death Cab bara får en att vilja börja slåss. Jag lovar att återkomma så fort jag har klurat ut det färdigt...