Vi har fått ett ryck och börjat med kattuppfostring by the book här nu. Lite sent påkommet, kan det kanske tyckas, men ändå. Mat som inte äts tas genast upp igen, får plastfolie på sig och sätts in i kylskåpet på nytt. Nästa gång det skriks efter mat så försöker vi igen med samma portion. Hittills idag har Latz' oxköttsbitar åkt ut och in i kylskåpet fem gånger.
Det behöver knappast ens påpekas att Milla inte har något annat än förakt till övers för ett dylikt förfarande.
Tuesday, June 20, 2006
...who said life with imbecils would be easy?
Upplagd av maria kl. 13:03
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 kommentarer:
jag förstår henne, rester är liksom inte gott...
Post a Comment