eller: Man kan ju undra hur vi kom oss till allt detta skräp till att börja med?
N: (viskandes, efter att ha återkommit från en runda för att hämta fler klädhängare) Jag mötte nån hemifrån!
M: Hemifrån? Liksom från Vasa eller från vårt hus-hemifrån?
N: Nä, inte från Vasa, en granne bara.
M: Jaha, vem var det? Såg han dig? Hälsade ni?
N: Nää.
M: Intressant! Såg du om de köpte eller sålde?
N: Vet inte, jag såg inte så noga.
- Ett ögonblicks tystnad -
N: Egentligen så är det ju ganska avslöjande det här - om ens smak och preferenser och så, när man ställer ut alla sina grejer till försäljning.
M: Mmm, sant, det är det.
N: Fast egentligen är ju det här saker vi vill bli av med. Det här är ju sådana saker som vi inte tycker om som vi säljer. Så man kanske inte kan säga att de representerar vår smak, egentligen..?
M: Precis, det är ju de som köper dem, inte vi.
Thursday, June 08, 2006
Klen tröst?
Upplagd av maria kl. 14:20
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 kommentarer:
men nån gång har ni ju köpt dem? Så nån gång var de rätt?! Eller är allt bara hopplösa presenter att äntligen bli av med:)
Precis. Det var det jag menade. Vi har ju köpt alla (eller åtm. största delen av) dessa grejer och för kanske 20 gånger mer än vi nu säljer dem för, så det var en något ohållbar ursäkt ;-)
Post a Comment