småstaden trotsar

Ni vet hur det är att bo i en småstad eller på landet - hur man har svårt att komma ifrån känslan att det riktiga livet pågår nån helt annan stans? Allt som är roligt och coolt händer långt bort där man själv inte befinner sig och det tar en evighet för nya kulturella fenomen att nå ens avkrok i världen, oavsett om det rör sig om konserter, modefenomen eller Kusmi-te. Oftast har man förstås alldeles rätt och ens kulturliv är precis så torftigt och efterblivet som man anar.

Men alltid nu och då är man i själv verket lite före sin tid, utan att nödvändigtvis ens veta om det. Igår stod jag t.ex. i stadens största bokhandel och bläddrade i Audrey Niffeneggers nya, som utkommer nästa vecka. Och det är verkligen inte första gången som det är så: om det rör sig om någon verkligt hypead skiva eller bok så är det snarare regel än undantag att den finns på ditt lokala landsortsprisma en par, tre dagar före utsatt release-datum. Vi skakar (bara liite avundjukt) på huvudet åt storstadskidsen som köar i timtal (och verkar ha så roligt!) för att komma över något vi redan har i hyllorna och vi ser det som vår rättmätiga kompensation för att vi inte får möjligheten att se världsartister live förrän ca trettio år efter deras storhetstid.