vemod och semesterabborre

Åh, jag är ännu lite exalterad över gårdagens abborre. Det var det godaste jag har ätit på mycket länge, med mos, pestoyoghurt med räkor och någon slags ugnsgrönsaker. Inklusive gurka! Jag har aldrig tidigare betraktat vanlig simpel gurka som en potentiell ugnsgrönsak. Men det gick bra, så där ser man.

I sju timmar harvade vi runt i allt mindre och allt avlägsnare sydösterbottniska byar och tittade på hus i olika stadier av förfall, där det kanske, sannolikt, någon gång bott någon släkting eller annan udda mostertant som annars haft någon tillräckligt exotisk vana för att leva kvar i det kollektiva minnet. La blommor på farfars och faster J:s gravar. Hörde historier om Vivan, hund åt min farmors far, som sprang bakom hästkärror och jagade och sorterade upp sorkar. Såg också svenska Österbottens största insjö (jag missförstod, och trodde det var Finlands största, ända tills syster fundersamt påpekade att var det ändå inte lite konstigt och vad har hänt med Päijänne och dom andra?). Vi åt glass från en kiosk där man borde ha beställt smakbit. Tänkte testa någon ny Tuplaglass, men den hade de tillfälligtvis förlagt så jag tog Caffe Latte-smak istället. Det var gott, men abborren slog allt.