back to the roots?

Igår roade vi oss med att köra hem till mina föräldrar på gps:en. Det blev the scenic route, kan man säga. "Men här kommer ju ett riktigt STORT samhälle!" utbrast N. när vi kurvade in genom byn Komossa. Antal invånare 140 pers, antal synliga hus cirka 7. Jag hoppas Komossaborna är stolta, för jag är säker på att det inte är varje dag som deras hemby beskrivs i just termerna "riktigt stort". När vi kom så långt som till Kimo var allt så pittoreskt att han var beredd att packa våra tillhörigheter och köpa hus på stubinen. Vi såg ett ledigt. Det var till salu. Jag visade var min kusin bor och min sambo fick något drömskt i blicken: "Tänk att bo så där! De har så nära till allt: skolan och ....".

Jag bara "Jaa?, nära till skolan... och till vaddå?". För skolhuset är visserligen deras närmaste granne men i övrigt ligger precis allt i världen minst sju kilometer eller längre bort.

Och nu sitter jag i mitt barndomskök och systern är fullt upptagen med att surfa efter begivenheter på sin nya telefon och Verner Rasmus porslinsmuseum ligger tydligen bara 22 km bort. Så att. Nära till allt.