The wrath of the talgboll

Men, seriöst, så fort jag hängde ut en talgboll så kom vintern helt av sig. I'm a supremely powerful meteorological being, helt uppenbart. Nu är vi tillbaka i det här obestämda icke-vädret, ett sådant slags höstväder som en katt accepterar att stå på alla fyra tassarna och utanför tak..., eh..., i(?). Det känns som det skulle behövas ett i, eller något annat käckt där, men hu, vad det blev konstigt och oestetiskt, jag borde göra något åt det men jag känner mej helt handlingsförlamad gällande all things grammatical. Jag har använt slut på min dagliga dos grammatik för länge sedan. Man skulle kanske tro att grammatisk förmåga är en förnyelsebar resurs, men inte för mej, för mej är den är synnerligen strikt ransonerad och en vanlig tisdag räcker den bara till strax efter elva på förmiddagen. Stava kan jag bara mellan 7.50 och 8.17 och då har jag vanligtvis inte ens hunnit starta datorn. Resten av dagen är det slumpmässighet och djungelns lag som gäller på språkriktighetsfronten. Det är mycket beklagligt. Och hade jag nåt verkligt innehåll jag ville få förmedlat i och med det här? Nä, alltså, det känns som om det rimligtvis borde ha hänt något annat förutom att jag har hängt upp en talgboll, men jag vet inte riktigt. Den tog slut också. The talgboll not only killed the winter but is no more. Och nu glufsar de där tjockisfåglarna på boll nummer 2. Talgbollarna kommer att bli vår ruin.

För övrigt så hade jag födelsedag och fick fina grejer. Det var trevligt. Och så hade vi gäster i flera omgångar, det gillade vi också. Men förutom detta så består mitt nöjesliv mest av att jag konsumerar obscene amounts of egenhändigt bubblat vatten tack vare nya Soda Streamern. Annars har det varit ganska lugnt. Och överstort vattenintag är på det hela taget en så väldigt lam och girlie last, jag måste skärpa mej.

Om det är någon annan som är uttråkad kan ni ju roa er med att fundera över vad som måste vara dagens stora fråga: Heathcliff eller Henry Winter?